Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. »Gräset torkar, blomstret vissnar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
bedragas at ögats glans eller den af den smygande febern
framkallade lifligheten.
Iion försökte att meddela sina farhågor åt S:t Clare,
men han afvisade hennes föreställningar med en
häftighet och ett trots, som var alldeles olikt hans vanliga
sorglösa glädtighet.
»Kom nu inte med några olycksprofetior, kusin», kunde
han säga; »ser du ej att barnet är i växten? Barn bli
alltid svaga, då de växa fort.»
»Men hon har ju den här hostan!»
»Dumheter! Den der hostan har intet att betyda. Hon
har kanske förkylt sig en smula.»
»Ja, men det var just på samma sätt, som Eliza Jane
och Ellen och Maria Sanders sjuknade.»
»Åh, håll inne med dessa spökhistorier från sjukrummen!
I, gamla sjuksköterskor, ären så öfvermåttan kloka, att ett
barn ej kan få hosta eller nysa, utan att I genast tycken
förstörelse och död vara i antågande. Tag blott vara på
barnet, håll henne från qvällsluften och låt henne ej
anstränga sig för mycket med lekar, så blir hon nog bra.»
Så talade S:t Clare; men han vardt nervös och orolig.
Han bevakade Eva dag efter dag med spänd
uppmärksamhet, hvilket väl kunde märkas af hans jemnt och ständigt
upprepade försäkran, att »barnet mådde alldeles utmärkt»,
att hostan betydde alls ingenting; det var endast någon
obetydlig magåkomma, sådan som barn så ofta plägade ha
känning af. Men han höll sig nu närmare henne än förr,
tog henne oftare med sig ut att åka, och kom allt emellanåt
hem med någon ny föreskrift eller någon stärkande mixtur,
»icke», sade han, »för alt barnet behöfde det, men det
kunde ju ändå aldrig skada».
För att säga hela sanningen, så var det den dagligen
tillväxande mognaden hos barnets förstånd och känslor, som
träffade hans hjerta djupare och smärtsammare än allt annat.
"Under det nemligen Eva ännu bibehöll all den lekande
älsklighet, som tillhör barnet, kunde hon likväl ofta fälla
yttranden, som vittnade om sådan tankemognad och sådan
förunderlig, andlig visdom, att de tycktes vara frukter af
högre ingifvelse. Vid sådana tillfällen kunde S:t Clare
erfara en plötslig inre bäfvan, och tryckte henne då så hårdt
till sitt bröst, som om han med denna ömma omfamning
kunnat rädda henne och som om hans trotsande vilja skulle
vara mägtig att för alltid qvarhålla henne på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
