Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Den lilla evangelisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
axel; »jag håller af dig, emedan du har ingen far och
ingen mor och inga vänner, — emedan du är ett stackars
misshandladt barn! Jag håller af dig och vill att du skall
bli god. Jag är mycket sjuk, Topsy, och tror ej jag kommer
att lefva lång tid, och det gör mig så riktigt ondt att du
är så stygg. Jag ville så gerna du skulle försöka att bli
god för min skull; det är endast en kort tid jag får vara
hos dig.»
Det svarta barnets vidöppna runda ögon fylldes med
tårar; stora, klara droppar tillracle tungt ned, den ena efter
den andra, och föllo på Evas lilla hvita hand. Ja, i detta
ögonblick trängde en stråle af verklig tro, en stråle af
himmelsk kärlek genom mörkret i den lilla hedningens själ.
Hon sänkte hufvudet ned mellan sina knän och grät och
snyftade, under det att det sköna barnet, som lutade sig
öfver henne, liknade en ljus ängel, som kommit ned från
himlen för att återkalla en förlorad syndare.
»Stackars Topsy», sade Eva, »vet du ej, att Jesus älskar
alla lika? Han är lika full af kärlek till dig som till mig.
Han älskar dig, liksom jag älskar dig, endast mycket mer,
derför att ban är mer god än jag. Han vill hjelpa dig att
bli god, och du får till slut komma till himlen och bli en
ängel för alltid, alldeles som om du vore hvit. Tänk bara,
Topsy, du kan bli en af dessa ljusa andar, som onkel Tom
sjunger om.»
»O, kära miss Eva, kära miss Eva!» sade barnet, »jag
vill försöka! Jag vill försöka! Jag brydde mig alls intet
om det förut!»
I detta ögonblick nedsläppte S:t Clare gardinen. »Jag
kommer att tänka på min moder», sade ban till miss Ofelia.
»Det är sant, det hon sade mig, att om vi vilja gifva synen
åt blinda, måste vi vara villiga att göra, såsom Kristus
gjorde; vi måste kalla dem till oss och lägga våra händer
på dsm.»
»Jag har alltid haft motvilja mot negrer», sade miss
Ofelia, »och det är sanning, att jag aldrig kunde lida att
detta barn vidrörde mig; men jag trodde ej, hon kände det.»
»Du kan vara viss, att hvarje barn märker sådant»,
sade S:t Clare; »det är ingen möjlighet att hålla det doldt
för dem. Men jag tror, att alla försök i verlden att vinna
ett barns tillgifvenhet och all ynnest, du kan visa det, aldrig
skall kunna framkalla ett spår af tacksamhet, så länge
denna känsla af motvilja qvarstår i hjertat; det är underligt,
men så är det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
