Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
S:t Clare steg upp och gick vårdslöst mot dörren, som
stod öppen till verandan, för att göra slut på detta samtal,
som var obehagligt för honom. Han upprepade mekaniskt
det sista ordet: »döden» —; och då han lutade sig mot
verandaräcket och betraktade det gnistrande vattnet, som
steg upp och föll tillbaka vid springbrunnen, och otydligt,
som i en dimma, såg blommorna och träden och urnorna
på gårdsplanen, upprepade ban åter samma hemlighetsfulla
ord, som så ofta går öfver allas läppar och likväl eger en
så fruktansvärd makt: »döden/» »Besynnerligt att det skall
finnas ett sådant ord», sade ban, »och en sådan sak, och
att vi alltid glömma det; att man kan vara lefvande, varm,
och skön, full af förhoppningar, önskningar och behof den
ena dagen, och nästa dag borta, riktigt borta och borta för
alltid!»
Aftonen var varm och strålande. Han gick till andra
ändan af verandan och fick der se Tom ifrigt fördjupad i
sin bibel och följande, under det ban läste, med sitt finger
det ena ordet efter det andra, samt hviskande för sig sjelf,
med djupt allvar öfver ansigtet.
»Vill du, att jag skall läsa för dig, Tom?» sade S:t Clare
och slog sig utan vidare omständigheter ned bredvid honom.
»Om mas’r vill vara så god», svarade Tom tacksamt;
»mas’r gör det så mycket klarare.»
S:t Clare tog boken och såg, hvar Tom var, och började
läsa en af de texter, som Tom utmärkt med sin grofva
förstrykning. Den lydde sålunda:
»Då menniskosonen kommer i sin härlighet och alla
hans heliga englar med honom, då skall han sitta på sin
härlighets tron; och inför honom skola församlas alla folk;
och ban skall skilja den ene från den andre, såsom en herde
skiljer fåren från getterna.» S:t Clare läste lifligt, tills ban
kom till de sista verserna i texten:
»Då skall konungen säga till dem, som stå på hans
venstra sida: Gån bort ifrån mig, I förbannade, i evinnerlig
eld; ty jag var hungrig, och I gåfven mig icke att äta; jag
var törstig, och I gåfven mig icke att dricka; jag var
främmande och I herbergeraden mig ej, naken, och I klädden
mig ej; jag var sjuk och i fängelse, och I besökten mig ej.
Då skola de alla svara honorh och säga: Herre, när sågo
vi dig hungrig eller törstig eller som främling, eller naken
eller sjuk eller i fängelse, utan att tjena dig? Då skall han
säga till dem: Såvidt I icke hafven gjort det emot en af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
