Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Slafbasaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
»Var god, låt mig vara!» sade Adolf högdraget, rätande
upp sig med uttryck af ytterlig vämjelse.
»Hvad i all verlden, gossar? Den der är en af de hvita
negrerna; de se ut som grädde, begriper ni, och ä’
parfymerade!» sade han, i det ban gick fram till Adolf och
luktade. »Jo, jo; han duger nog för en snusbod; de kan ha
honom till att parfymera snus. Saunerligeu kunde ban ej
räcka till för hela boden, tänker jag!»
»Låt mig vara i fred, hör ni!» sade Adolf vredgad.
»Åh, för all del, så tyckmyckna vi äro, vi hvita negrer!
Se bara på oss!» sade Sambo och härmade Adolf på ett
skrattretande sätt. »Tänk, så fint och behagfullt! Vi ha
tillhört en fin familj, tänker jag?»
»Jo», sade Adolf; »jag hade en husbonde, som kunnat
köpa er allesammans för sina gamla kläder.»
»Ah, är det möjligt!» sade Sambo; »så’na fina herrar
vi äro!»
»Jag tillhörde S:t Clareska familjen», sade Adolf stolt.
»Nej, men gjorde du det! Jag vill bli hängd om de
ej voro glada att bli af med dig. Tänker de komma att
sälja dig ihop med ett parti spräckta tekannor eller dylikt»,
fortfor Sambo med ett retsamt grin.
Adolf blef ursinnig vid detta hån och rusade i fullt
raseri på sin fiende, svärjande och slående vildt omkring
sig. De andra skrattade och skreko, och oväsendet förde
föreståndaren till platsen.
»Hvad nu, gossar? Stilla, stilla!» sade han, i det han
kom in och svängde en stor piska.
Allesammans flydde undan åt olika håll, utom Sambo,
som i förlitande på den gunst, föreståndaren visade honom
i hans egenskap af ordinarie rolighetsminister, stod qvar på
sin plats och böjde ned hufvudet med ett inställsamt grin,
hvarje gång husbonden snärtade åt honom.
»Ack, mas’r, det är ej vi; vi äro alltid ordentliga och
stadiga; de’ ä’ de här nykomlingarne; de äro riktiga
bråk-makare och söka gräl med oss, hvar de komma åt.»
Föreståndaren vände sig nu åt Tom och Adolf och
tilldelade dem utan vidare undersökning några slag och knuffar,
hvarefter han gaf några allmänna befallningar om
ordentlighet och att de skulle vara snälla gossar och gå och lägga
sig. Derpå lemnade han dem åt sig sjelfva.
Då vi nu skildrat detta uppträde i männens sofrum,
torde läsaren vara nyfiken att få kasta en blick uti det
motsvarande rum, som var upplåtet åt qvinnorna. Här finner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
