Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Öfverfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.
Öfverfarten.
Dina ögon äro för rena att se det onda, och
du uthärdar icke att se orättfärdighet. Hvi tiger
du då stilla, när du ser våldsverkare och när den
ogudaktige förderfvar den, som är rättfärdigare
han? Hab. is 13.
På fördäck å en liten flodångare på Red River sitter
nu Tom, med bojor om hand- och fotleder och med en
ännu svårare tyngd än bojorna hvilande på sitt hjerta.
Allt hade försvunnit för honom från himmelen, både sol,
måne och stjernor; — allt hade ilat bort från honom, för
att aldrig mer återkomma, liksom träden och flodstränderna
nu ilade förbi hans ögon. Hemmet i Kentucky med hustru
och barn och hans vänliga husbondefolk; S:t Clareska
hemmet med all dess glans och förfining; Evas guldlockiga
hufvud och hennes ögon som liknade en ängels; den
högsinte, muntre, vackre, såsom det tycktes, alltid sorglöse och
dock alltid vänlige S:t Clare; hvilotimmarne och det lätta
arbetet — allt borta, och i dess ställe — hvad är nu att vänta?
Det är en af slafveriets bittraste följder, att negern,
som af naturen är så mottaglig för yttre intryck, sedan han i
en förfinad familj fått den smakriktning och
känslostämning, hvilken liksom utgör sjelfva den luft man andas i ett
sådant hus, likväl sedan möjligen kan komma under den
råaste och simplaste husbonde; — alldeles som en stol eller
någon annan möbel, hvilken en gång prydt ett ståtligt förmak,
till sist illa medfaren och skamfilad hamnar i något snuskigt
krogrum eller något näste för grof liderlighet. Den stora
skilnaden är dock den, att stolen eller möbeln ej kan, såsom
menniskan, känna sin förnedring; ty lagens stadgande, att
»slafven skall öfvertagas, anses och inför lag dömas som
personlig lösegendom», förmår dock ej utplåna hans själ
med hennes enskilda lilla verld af minnen, förhoppningar,
önskningar, farhågor och känslor af tillgifvenhet.
Herr Simon Legree hade från flera ställen i New
Orleans sammanköpt slafvar till ett antal af åtta, och drifvit
dem, belagda med handbojor, parvis ned till den goda ånga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
