Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Cassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
han härda hans hjerta; och då Tom varit några veckor på
platsen, beslöt husbonden att börja bearbeta honom i detta syfte.
En morgon, då arbetarne mönstrades för att börja
arbetet, såg Tom till sin öfverraskning ibland dem en
nykomling, hvilkens utseende väckte hans uppmärksamhet. Det
var en qvinna af hög och smärt växt, med ovanligt
nnbil-dade händer och fötter, samt väl och anständigt klädd.
Att döma efter hennes ansigte, kunde hon vara mellan
trettiofem och fyrtio år gammal, och det var ett ansigte,
som en gång sedt aldrig kunde glömmas — ett af dessa
ansigten, på hvilka endast en blick är tillräcklig för att hos
oss väcka föreställningen om ett lif, fullt af sorg, lidelser
och romantik. Hennes panna var hög och ögonbrynen
ovanligt skönt tecknade. Hennes raka, finbildade näsa, hennes
vackert tecknade mun och den behagfulla formen på hufvud
och hals visade, att hon en gång måtte hafva varit en
skönhet; men hennes djupt fårade ansigte vittnade om
genomgångna bittra lidanden och om okuflig stolthet. Hennes hy
var blek och sjuklig, hennes kinder infallna, anletsdragen
skarpa och hela gestalten aftärd. Men det märkligaste hos
henne voro ögonen; — de voro så stora, så djupt svarta
och öfverskuggade af fransar af samma mörka färg, samt
blickade så vildt och med dyster förtviflan. Hvarje drag
i hennes ansigte, hvarje krökning af hennes böjliga
läppar, hvarje rörelse af hennes kropp vittnade om obändig
stolthet och trotsighet; men i hennes nattsvarta ögon läste
man en djup ångest, ett uttryck af hopplös förtviflan, som
stod i hemsk motsats till det hån och den stolthet, som hela
hennes företeelse i öfrigt uttryckte.
Tom visse ej, hvem hon var eller hvarifrån hon kom.
Han såg henne ej, förrän hon rak och stolt gick bredvid
honom i den gråa morgongryningen. Ibland de andra
slaf-varne tycktes hon vara känd; ty man vände sig ofta om
och såg på henne, och en dämpad men synbar skadeglädje
tog sig uttryck bland de eländiga, trasiga och nästan
utsvultna varelserna, som omgåfvo henne.
»Således kommit så långt ändå till sist — det var då
för väl!» sade en af dem.
»Hi, hi, hi! Nu får ni se, hur godt det är, missis!»
sade en annan.
»Låt se, hur hon arbetar!»
»Undrar, om hon skall få stryk i qväll, liksom vi andra!»
»Vore roligt se henne, då hon får känna på piskan,
det vill jag lofva!» tillade ännu en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
