Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
Dorcas, som fann honom ungefär lika lätthandterlig som
en sjuk bisonoxe.
Läsaren må föreställa sig en reslig, vördig, själfull
qvinna med en snöhvit musslinsmössa, som beskuggar hennes
vågiga silfverhvita hår, benadt öfver en bred, öppen panna,
hvälfvande sig öfver tankfulla grå ögon; en hvit
florshalsduk ligger i prydliga veck öfver hennes barm; hennes
glänsande bruna sidenklädning frasar lätt, då hon rör sig
fram och åter i rummet.
»Anfäkta de’ här!» säger Tom Loker, i det han ger
ett kraftigt ryck åt sängtäcket,
»Jag måste bedja dig, Tomas, att icke begagna sådant
språk», säger tant Dorcas, under det hon lugnt lägger täcket
åter i ordning.
»Nå, jag skall låta bli det, kära mor, om jag kan»,
säger Tom. »Men det är ju så eländigt varmt, att en
stackare har svårt att ej svärja.»
Dorcas tog bort en kudde från sängen, slätade ut de
andra sängkläderna och stoppade omkring Tom, så att han
till slut såg ut nästan som en puppa, och anmärkte under
det hon gjorde detta:
»Jag önskar, vän, du måtte lägga bort att banna och
svärja, och hellre tänka på din själ.»
»Hva’ skall jag tänka på den för? De’ ä’ då det sista
jag kommer att tänka på.» Och Tom slängde på sig och
kastade af sig täcket och rustade om i sängen på ett sätt,
som var gräsligt att se.
»Den der pojken och tösen äro här på stället, gissar
jag», sade han plötsligt efter en stunds tystnad.
»Ja, de äro här», svarade tant Dorcas.
»Vore bättre för dem, om de komme längre bort uppför
sjön», fortsatte Tom, »och det ju fortare dëss bättre.»
»Troligtvis skola de snart resa», sade tant Dorcas och
fortfor lugnt med sin stickning.
»Och hör nu», tillade Tom, »vi ha skrifvit till folk i
Sandusky att bevaka båtarne åt oss. Jag kan så gerna säga
det nu. Jag vill hoppas, de komma undan, till förtret för
Marks, den eländige narren!»
»Tomas!» sade Dorcas varnande.
»Jag säger er, kära mor», återtog Tom, »att om ni
korkar en stackare för hårdt, så spricker jag. — Men
angående tösen, så säg dem, att de kläda ut henne på något
sätt, så att hon inte känns igen. De ha beskrifning på
henne der i Sandusky.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
