Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
andre. Men hvem kan beskrifva den barnsliga glädje, som
några af dessa arma, förtrampade varelser, för hvilka lifvet
är endast en glädjelös vandring mot det mörka okända,
visade, då de fingo höra talas om en barmhertig frälsare
och ett himmelskt hem? Missionärerna hafva vittnat, att
bland alla jordens folkstammar ingen har mottagit
evangelium med större ifver och läraktighet än den afrikanska.
Läran om förtröstan på Gud och barnslig, ovilkorlig tro,
som är kristendomens hufvudlära, finner ett lifligare gensvar
hos denna folkstam än hos någon annan. Ja, man har
ofta fått bevittna bland afrikanerna, att ett utkastadt
sanningsfrö, som af någon tillfällighet råkat falla ned i det
okunnigaste hjerta, grott och burit så riklig frukt, att det
bort komma dem på skam, som varit i besittning af en
högre och rikare själsodling.
Den arma mulattqviunan, hvilkens enfaldiga tro blifvit
nästan krossad och tillintetgjord under den lavin af
grymhet och orättvisa, som störtat ned öfver henne, kände sig
åter upprättad genom de psalmer och bibelspråk, som den
anspråkslöse missionären emellanåt hviskade henne i örat,
då de gingo ut till eller återvände från sitt arbete; och
äfven Cassys oroliga och förvirrade ande lugnades genom
hans enkla och okonstlade inflytande.
Jagad till vansinnig förtviflan genom de hårda striderna
under sitt lif, hade Cassy ofta rufvat i sitt sinne på en
vedergällningens stund, då hennes arm skulle på hennes
förtryckare utkräfva hämnd för all orättfärdighet och grymhet,
som hon fått bevittna, eller som hon för sin egen del
fått lida.
En natt, då alla i Toms koja lågo försänkta i sömn,
väcktes han plötsligt och fick se hennes ansigte i den glugg
i timmerväggen, som tjenade till fönster. Hon vinkade
tyst åt honom att komma ut.
Tom gick utanför dörren. Klockan var nu mellan ett
och två på natten — en klar och lugn månskensnatt. Tom
märkte, då månens ljus föll på Cassys stora, svarta ögon,
att de hade en vild och sällsam glans, helt olik deras vanliga
uttryck af stum förtviflan.
»Kom med, fader Tom», sade hon och lade sin smala
hand på hans handled, och drog honom med sig med en
kraft, som om hennes hand varit af stål; »kom med, jag
har något att säga dig!»
»Hvad då, missis Cassy?» frågade Tom oroligt.
»Tom, skulle du ej vilja ha din frihet?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
