Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Krigslisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
vid sidorna af vinden. Der fanns en liten fönsterglugg,
sorn genom sina smutsiga och af damm öfverdragna rutor
insläppte en sparsam och tvifvelaktig dager öfver stora stolar
med höga ryggstöd och dammiga bord, som en gång sett
bättre dagar. Det var, kort sagdt, en dyster och spöklik
plats, och det var ej heller brist på spökhistorier, som
voro i svang derom bland de vidskepliga negrerna. Några
år förut hade en negerqvinna, som ådragit sig Legrees
vrede, blifvit instängd der under flere veckor. Hvad som
då tilldrog sig, kunna vi ej så noga säga; negrerna hviskade
åtskilligt derom i öronen på hvaraudra; men så mycket
visste man, att den olyckliga qvinnans döda kropp en dag
nedburits från vinden och jordats, och efter den stunden,
berättades det, hade man ofta hört svordomar och
förbannelser och ljudet af våldsamma slag, blandade med jämmer
och klagorop, genljuda från den gamla vinden. En gång
hade Legree kommit att få höra något af detta prat och
försattes derigenom i den våldsammaste vrede; hvarunder
han svor, att nästa gång någon vågade berätta något om
vinden, skulle brottslingen komma i tillfälle att
undersöka, hvad som fanns der, ty han skulle fastkedjas på vinden
en hel vecka. Denna vink var tillräcklig för att stäfja
pratet, ehuru den naturligtvis ej förmådde det minsta rubba
tron på historiens sanning.
Efterhand började såväl sjelfva vindstrappan som
förstugan nedanför densamma att undvikas af alla i huset,
derför att hvar och en var rädd att tala om saken, ocb
spökhistorien föll ock slutligen i glömska. Det hade nu
plötsligt fallit Cassy in att för vinnande af friheten för sig
sjelf och sin olyckskamrat begagna sig af Legrees
vidskepelse och öfverdrifna spökrädsla.
Cassys sofrum var beläget alldeles under viuden. En
dag företog hon sig plötsügt, utan att förut hafva talat
derom med Legree, att med mycket bråk flytta alla möbler
och husgeråd från sitt rum till ett" annat, som låg ett godt
stycke derifrån. Den lägre tjenstepersonalen, som hon kallat
tiil hjelp för att utföra denna omflyttning, sprang fram och
åter och väsnades och stökade med flyttgodset, då i
detsamma Legree kom hem från en ridtur.
»Hallå, Cassy!» ropade Legree; »hvad är nu å färde?»
»Ingenting; jag vill bara ha ett annat rum», svarade
Cassy buttert.
»Och hvarför, om man får fråga?» sade Legree.
»Jag vill det», sade Cassy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
