Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Krigslisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Uttrycket i Oassys ögon vittnade hvarken om glädje
eller triumf, — endast om fört vi fläns beslutsamhet.
»Kom nu!» sade hon och räckte Emmeline handen.
De båda flyktingarne smögo sig ljudlöst från huset och
skyndade under den tilltagande skymningen nedåt
arbetarbostäderna. Halfmånen, som silverglänsande blickade ned
från vestra sidan af himmelen, fördröjde en stund nattens
inbrott. Såsom Cassy beräknat, fingo de, då de närmade
sig gränsen af kärrmarkerna, som omgåfvo plantagen, höra
en röst, som ropade åt dem att stanna. Men det var icke
Sambo, utan Legree sjelf, som följde dem under gräsliga
förbannelser. Vid detta ljud förlorade Emmeline, som ej
egde den andras själsstyrka, allt sitt mod; hon fattade Cassy
i armen och sade: »Cassy, jag tror jag svimmar!»
»Gör du det, så dödar jag dig!» sade Cassy och drog
fram en liten blänkande dolk och svängde den framför
flickans ögon.
Denna hotelse gjorde åsyftad verkan. Emmeline
svimmade icke, utan lyckades jemte Cassy kasta sig in i en trakt
af kärret, der busksnåren voro så tata och mörka, att det
var alldeles hopplöst för Legree att tänka på ytterligare
förföljelse, innan han skaffat sig hjelp.
»Godt», sade han med ett rått skratt, — »de äro i alla
händelser i förvar, de slynorna! De skola ej undkomma.
Och sota derför skola de få!»
»Hallå der, Sambo, Quimbo, alle man!» ropade Legree,
då ban kom till arbetarbostäderna, just som män och
qvinnor återvände från arbetet. »De’ ä’ två stycken, som rymt
till träsken. Jag ger fem dollars åt den neger, som tar
fatt på dem. Släpp lös hundarne! Släpp Tiger och Grip
och alla de andra!»
Det blef vid dessa nyheter en ögonblicklig uppståndelse.
Flere af männen sprungo ifrigt fram för att erbjuda sina
tjenster, vare sig af hopp om belöning eller af denna
krypande underdånighet, som är en af slafveriets förderfligaste
följder. En del sprang hit, andra dit. Somliga företogo
sig att göra i ordning bloss af torrvedsstickor. Andra
lös-släppte hundarne, hvilkas hesa, vilda tjut ej litet bidrog till
lifligheten af detta uppträde.
»Mas’r, ska’ vi skjuta dem, om vi ej kan fånga dem?»
frågade Sambo, då hans husbonde lemnade honom en bössa.
»Du må gerna skjuta på Cass, om du vill; det är tid på
att hon kommer till helvetet, dit hon hör; men på flickan,
— nej!» sade Legree. »Och nu, gossar, våren qvicka i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
