Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. En sannfärdig spökhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
liga tankar, omsorger ocb förströelser, likväl gör sig börd
som en varnande domsbasun!
Men Legree stängde dörren till sitt rum och satte en
stol mot densamma; han stälde en nattlampa på ett bord
vid hufvudgärden och lade äfven dit sina pistoler. Han
undersökte skrufvar och hakar på fönsterna, och svor sedan,
att »han nu ej var rädd för djefvulen och alla hans änglar»,
hvarefter ban lade sig ned att sofva.
Nåväl, han somnade, ty han var uttröttad, och sof tungt.
Men slutligen kom det öfver honom under sömnen en
obestämd fasa, en förnimmelse af något rysligt, som sväfvade
öfver honom. Det var hans moders svepning, tyckte han;
men det var Cassy, som bar den och visade den för honom.
Han hörde ett oredigt sorl af djupa suckar och jemmerrop,
och under detta kände han att han sof, men kämpade för
att bli vaken. Han vaknade till hälften och förnam tydligt,
att något kom in i rummet. Han märkte, att dörren
öppnades, men han kunde hvarken röra hand eller fot.
Slutligen spratt han till och vände sig; dörren stod öppen och
ban såg en hand släcka nattlampan.
Månen spred i rummet ett töcknigt och ovisst ljus,
och — der såg han det, något hvitt, som gled in i rummet.
Han hörde det tysta frasandet af spökets drägt. Det
stannade tyst bredvid hans säng; en kall hand lades på hans;
en röst uttalade tre gånger i en hemsk hviskning: »Kom,
kom, kom!» Och under det han låg och kallsvettades af
rädsla, försvann det, utan att han visste när och huru det
skedde. Han sprang upp från sängen och stötte på dörren;
den var stängd och låst, och han föll ned och svimmade.
Efter denna natt blef Legree en vildare supare än
någonsin förut. Han drack ej längre försigtigt och med
beräkning, utan hejdlöst och ursinnigt.
Kort derefter spredos i trakten rykten, att hau var sjuk
och döende. Genom att ständigt berusa sig hade han ådragit
sig denna fruktansvärda sjukdom, hvarunder hemska skuggor
af en stundande vedergällning tyckes sväfva redan öfver det
närvarande lifvet. Ingen förmådde uthärda fasorna i detta
sjukrum, der han rasade och vrålade och talade om syner,
som kunde komma blodet att stelna hos dem, som hörde
honom, och der vid hans dödsbädd stod en sträng,
obeveklig, hvitklädd gestalt, som ständigt upprepade sitt: »Kom,
kom, kom!»
Genom ett egendomligt sammanträffande befanns
morgonen efter den natt, då Legree haft ofvan omtalade syn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
