Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Modern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 ONKEL TOMS STUGA.
snart göra slut på. Han skulle taga Georg med sig tillbaka och sätta
honom vid hackan och spaden ; “ få se se7n, om gunstig herrn kommer
att sätta näsan så högt i vädret! 77
Resultatet af denna tankegång vardt, att Mr. Harris plötsligen till
fabriksägarens och alla de öfriges stora förvåning tillkännagaf sin
afsikt att taga Georg med sig hem och fordrade att få ut hans inne-
stående aflöning.
“ Men, Mr. Harris/7 invände fabrikören, “ kommer inte det här väl
hastigt på ? 77
“ Nå, än se’n då ? Ar inte karlen min f 77
“ Vi skola gärna betala eder mera för honom.”
“ Betyder alls ingenting, herre. Jag, behöfver inte hyra ut någon af
mina slafvar, om jag inte har lust därtill.77
“ Men, min bäste herre, han tyckes vara särskildt skapad för det
här arbetet.77
“Det må så vara, men besynnerligt är, att han inte just tycktes vara
skapad för någonting, som jag satte honom till att göra. Det är säkert
det.77
“Men tänk bara på, att han har funnit upp den här maskinen!77
inföll en af arbetarne oförsiktigt nog,
“Ah ja, tänk ! En maskin för att bespara arbete, eller hur? Att
han skulle hitta på en sådan, det kan jag väl förstå; det passar just
för en nigger! De äro allihop arbetsbesparande maskiner själfva,
hvarenda en af dem. Nej han skall minsann, få känna på annat !77
Georg stod som förstenad, under det han så oväntadt hörde sin dom
uttalas af en makt, som han visste vara oemotståndlig. Med korslagda
armar och sammanprässade läppar företedde han en bild af hotfull
förtviflan; en vulkan af förbittrade känslor sjöd i hans barm och
ådrorna brände som eld. Han andades häftigt, de stora, mörka ögonen
flammade som glödande kol, och han skulle säkerligen ha gifvit den
instängda harmen luft i ett farligt utbrott, därest icke den välvillige
fabrikören sakta lagt sin hand på hans arm och hviskat till honom :
“ Gif efter, Georg, och följ med honom nu. Vi skola i alla fall söka
hjälpa dig.77
Tyrannen märkte hviskningen och gissade dess mening, ehuru han
icke kunde uppfatta själfva orden. Hans beslut att göra bruk af den
makt han hade öfver sitt offer blef ännu fastare.
Georg kom således tillbaka till farmen och blef satt till det tyngsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
