Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Maken och fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 ONKEL TOMS STtfGÄ.
för att plåga mig, men i går förklarade han bestämdt, att jag måste
gifta mig med Mina och bosätta mig med henne i en stuga, eljes hade
han beslutat att sälja mig nedåt floden.”
“Men, Georg, du är ju gift med mig, och prästen har vigt oss, all¬
deles som om du varit en hvit man ! ” invände Elise helt naturligt.
“ Vet du inte, att en slaf icke kan blifva vigd? Det finnes ingen
lag i det hänseendet här i landet; jag kan icke behålla dig som min
hustru, om det behagar honom att skilja oss åt. Det är därför jag ön¬
skar, att jag aldrig varit född — det hade varit bättre för oss båda, lik¬
som det ock varit bättre för det här arma barnet, om det aldrig sett
dagen. Allt hvad jag nu sagt, kan också komma att hända honom en
gång, vår stackars lille Harry.”
“ Men, Georg, master är så god ! ”
“Det må så vara, men ingen vet, hvad som kan inträffa. Han kan
dö, och då kan Harry bli såld till Gud vet hvem. Hvad är det för
glädje med, att han är frisk, vacker och begåfvad? Jag säger dig,
Elise, att hvarje god och älskvärd egenskap hos ditt barn skall gå som
ett svärd genom din själ, ty dessa egenskaper göra gossen alltför
mycket värd, för att du skulle få behålla honom.”
Mannens ord lade sig tungt på Elises hjärta, och plötsligt erinrade
hon sig slafhandlaren, som varit inne hos hennes herre. I ett nu var
det henne, som om hon hade erhållit ett dödligt sår; hon blef likblek
och drog häftigt efter andan. Angestfullt blickade hon ut på verandan,
dit gossen, trött af det allvarliga samtalet, hade tagit sin tillflykt, och
där han triumferande red fram och tillbaka på Mr. Shelbys promenad¬
käpp. Hon kände sig manad att för sin man omtala sina farhågor,
men häjdade sig.
“ Nej, nej, han har nog att bära, stackars gosse ! ” tänkte hon. “ Nej,
jag säger honom det inte; för öfrigt är det inte sant. Missis narras
aldrig.”
“ Elise, min älskade flicka,” återtog hennes man med vek och
sorgsen stämma, “ var nu stark och modig, och farväl med dig, ty nu
reser jag.”
“ Reser, Georg? Hvart skall du resa?”
“Till Kanada,” svarade han, rätande upp sig till sin fulla längd,
“och när jag kommit dit, skall jag köpa dig — det är det enda hopp,
som återstår oss. Du har en god master, som inte skall neka att sälja
dig. Jag skall köpa dig och gossen ; Gud hjälpe mig, jag skall det! ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
