Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. En afton i Onkel Toms stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 57
med äkta afrikanska anletsdrag, svarta och glänsande som ebenholts.
Detta svarta ansikte genomskimrades dock af ett uttryck af allvar och
naturligt godt förstånd, af godhet och välvilja. Hela hans väsen var
prägladt af en manlig, men tillika ödmjuk värdighet, som ingaf aktning
och förtroende.
I det ögonblick vi göra hans bekantskap, finna vi honom flitigt
sysselsatt med skrifning på en gritfeltafla, som låg framför honom på
bordet. Med omsorg och möda sökte han efterbilda bokstäfverna i en
förskrift under ledning af unge master Georg, en vacker och liflig
tretton års gosse, hvilken med mycket allvar uppbar sin värdighet som
lärare.
“ Inte åt det hållet, onkel Tom — inte åt det hållet,” utropade han
ifrigt, då onkel Tom långsamt och försiktigt drog upp slutstrecket på
sitt g åt höger; “ det blir ett q, förstår du väl! ”
“Äh, för all del, blir det q f ” genmälte onkel Tom, betraktande sin
unge lärare med en beundrande och aktningsfull min, under det denne
hastigt nedskref ett stort antal sirliga g’n och g’n till den gamle lär¬
jungens uppbyggelse. Därefter fattade onkel Tom griffeln emellan
sina stora, styfva fingrar och började tåligt på nytt igen.
“ Hur lätt hvitt folk gör allting ! ” inföll nu tant Kloe, under det
hon smorde en pannkakslagg med ett stycke fläsk, som hon hade på sin
gaffel. Därpå fortsatte hon, med stolthet betraktande unge master
Georg: “ Hur märkvärdigt kan han inte skrifva, och läsa se’n ! Och
så att komma hit ut om kvällarne och läsa sina läxor för oss — det är
rysligt snällt af honom ! ”
“ Ja, tant Kloe; men jag är rysligt hungrig nu,” genmälte Georg.
“Ar inte kakan där borta i kastrullen snart färdig?”
“ Genast färdig, master Georg,” svarade tant Kloe, i det hon lyfte
på locket och betraktade anrättningen, “ den börjar bli brun nu, riktigt
präktigt brun. Jaha, låt mig bara sköta om den saken! Missis lät
Sally försöka att göra en kaka här om dagen, bara för att hon skulle
lära sig, sade hon. ‘Äh, låt bli det, missis,’ sade jag, ‘ det skär mig
alltid i hjärtat att se gudsgåfvorna förspillas på det viset! Se bara
nu, hur den här kakan pöser upp på ena sidan — ingen mänsklig
skapnad alls på den; inte mer än på min gamla sko — nej, låt bli det
missis! * ”
Och med detta sista uttryck af förakt för Sallys okunnighet tog
tant Kloe locket af kastrullen och hvälfde upp sin väl gräddade soc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
