Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. En afton i Onkel Toms stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 ONKEL TOMS STUGA.
pannkakorna ömsom i Pollys mun, ömsom i sin egen. Dessemellan
lyckliggjorde hon äfven Moses och Petrus med deras del af välfägna-
den, hvilken de föredrogo att förtära under bordet, där de rullade
omkring på golfvet, kittlande hvarandra och stundom nypande lilla
syster i tårna.
“Vill ni låta bli, säg?” utropade modern och sparkade på måfå
under bordet, då stojet blef för högljudt. “Kan ni inte hålla er i skin¬
net, när hvitt folk kommer på besök? Vill ni tiga genast, era nigger-
ungar ! Om ni inte håller er stilla, så ska ni få se på annat, när master
Georg har gått! ”
Hvad denna fruktansvärda hotelse egentligen åsyftade, är svårt att
säga; men säkert är, att den gjorde föga eller intet intryck på de små
syndare, öfver hvilka den utslungades.
“Trösta mig,” inföll onkel Tom, “de äro så fulla af upptåg för
jämnan, att de inte kunna uppföra sig som folk.”
Pojkarne stego nu upp ifrån sin lekplats och började ifrigt kyssa
och smeka lilla syster, nedsmorda om händer och mun med sirap som
de voro.
“Undan med er!” utbrast modern, skjutande de ulliga hufvudena
ifrån sig. “ Om ni bära er åt på det här viset, så fastna ni ihop och
komma aldrig åtskils. Skynda er ut till brunnen och tvätta er!”
Vid de sista orden slog tant Kloe händerna samman med en kraftig
smäll, som lät riktigt respektingifvande, men som icke desto mindre
endast tycktes tjäna som signal till ännu muntrare skrattsalvor från
de små ostyringarne. De skyndade emellertid hals öfver hufvud ut
genom dörren under uppgifvande af ordentliga glädjetjut.
“ Har man nåhisin sett så’na förskräckliga ungar.! ” klagade tant
Kloe i en ton, som dock snarare uttryckte välbehag än motsatsen, i det
hon tog fram en gammal handduk, särskildt afsedd för dylika tillfällen,
fuktade den med litet vatten från den spräckta tekannan och tvättade,
af sirapen från Pollys ansikte och händer. Därefter satte hon den lilla
i onkel Toms knä, medan hon själf dukade af bordet.
Polly begagnade sig af tillfället att nypa pappa i näsan, krafsa
honom i ansiktet och begrafva sina små knubbiga händer i hans ulliga
hår, hvilken sistnämda sysselsättning i synnerhet utgjorde hennes
förtjusning.
“En så?n liten raring!” sade onkel Tom och höll henne på arms¬
längd ut ifrån sig för att riktigt kunna betrakta henne från topp till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
