Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. En afton i Onkel Toms stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 67
tå. Därpå lyfte han upp henne på axeln, steg upp och började dansa
och hoppa med henne, under det att master Georg slog efter henne med
sin näsduk. Moses och Petrus, som nu kommit in igen, brummade
emot henne för att föreställa björnar, tills tant Kloe slutligen förkla¬
rade, att “ de togo lifvet af henne ” med sitt oväsen. Som emellertid
enligt tant Kloes egna upprepade försäkringar en dylik hemsk
ogärning dagligen föröfvades i stugan; så voro sinnena alltför för¬
härdade för att i minsta mån låta sig bevekas af ett nytt påstående af
samma slag, hvarför också stojet oafbrutet fortgick, tills “ brotts-
lingarne ” hade brummat eller hoppat eller dansat sig trötta.
“Nå nu ha ni väl slutat,” sade tant Kloe, som höll på att draga ut
en klumpig skottsäng, “ och nu ska ni lägga er, Moses och Petrus, för
vi ska ha bön här.”
“Mamma lilla, vi ä’ inte sömniga ; vi vilja vara med på bönen—bön
’éJ så roligt. Få vi vara oppe ? ”
“ Hör på, tant Kloe,” inföll master Georg afgörande, i det han gaf
en knuff åt den klumpiga sängen, “ skjut in den där igen och låt
pojkarne vara uppe.”
Tant Kloe, som sålunda åtminstone hade räddat skenet, var i själfva
verket högligen tillfredsställd med att åter få skjuta in sängen och
yttrade, medan hon gjorde det:
“Nåja, det kan ju alltid göra dem något godt.”
Därefter förenade sig alla om att träffa föreberedelser för den stun¬
dande bönesammankomsten.
“ Men hur ska vi bära oss åt med stolar, si det är mer än jag kan
begripa,” fortsatte tant Kloe. Då emellertid under långliga tider ett
bönemöte hvarje vecka hade hållits i onkel Toms stuga utan några
flere stolar, så syntes det vara godt hopp om, att det skulle blifva
någon utväg äfven den här gången.
“Gamle onkel Petrus sjöng båda benen af den där stolen förra
gången,” erinrade Moses.
“ Tyst, pojke !” utbrast tant Kloe. “ Jag är säker på, att det var
du, som slog af dem. Det vore så likt dig.”
“ Men den står nog ändå,” envisades Moses, “ bara den ställes opp
emot väggen.”
“ Men onkel Petrus får inte sitta i den, emedan han alltid vaggar,
när han sjunger. Han vaggade nära på tvärs öfver rummet förra
gången,” sade Petrus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
