Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hvari skildras känslorna hos “lefvande ting” då de byta ägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 79
genmälte Mr. Shelby; “ja, det gör mig verkligen mycket ondt. Jag
respekterar dina känslor, ehuru jag icke helt och hållet kan dela dem,
men jag försäkrar dig ännu en gång allvarligt, att det icke tjänar något
till att vidare tala om denna sak, ty jag är urståndsatt att handla annor¬
lunda. Jag skall rent ut säga dig någonting, som jag först tänkte tiga
med. Ser du, Emilie, saken är den, att jag inte har något val —jag
måste antingen sälja dessa båda eller också allesamman. Haley har
kommit i besittning af en inteckning, hvars infriande skall ställa oss på
bar backe, därest jag icke nu genast gör upp saken med honom på det
sätt han fordrar. Jag har sparat och skrapat ihop och lånat och gjort
allt utom tiggt — och just priset på dessa två erfordrades för att fylla
summan, och därför var jag tvungen att låta dem gå. Haley tyckte
om barnet; han fordrade affärens uppgörelse på det sättet och ville icke
gå in på något annat. Jag var i hans våld och måste gifva vika. Tyc¬
ker du kanske att det vore bättre, om jag sålde alla våra tjänare?”
Mrs. Shelby stod som bedöfvad. Slutligen satte hon sig vid toalett¬
bordet, dolde ansiktet i händerna och gaf sin smärta luft i ett haifkväfdt
jämmerskri.
“Detta är Guds förbannelse öfver slafveriet!” klagade hon. “O,
denna förfarliga, afskyvärda styggelse! En förbannelse för husbonden
och en förbannelse för slafven ! Jag var en dåre som trodde, att jag
skulle kunna uträtta någonting godt midt uti en sådan ryslig uselhet.
Det är en synd att hålla slafvar, äfven om sådana lagar som våra till¬
städja det; jag kände att det var en synd, redan när jag var barn —
jag kände det ännu tydligare, sedan jag blifvit konfirmerad. Men jag
trodde, att jag skulle kunna förgylla öfver eländet; jag trodde, att jag
genom vänlighet, omtanke och undervisning skulle kunna göra våra
slafvars ställning till och med bättre än friheten —jag dåre! ”
“ Kära Emilie, du har ju blifvit en riktig abolitionist! ” *
“ Abolitionist! Ja, om de bara visste allt, hvad jag vet om slaf¬
veriet, så skulle de minsann taga bladet från munnen ! Vi behöfva ej
lära af dem ; du vet, att jag aldrig ansett slafveriet rättmätigt — att
jag aldrig velat äga några slafvar.”
“ Men därutinnan tänka många förståndiga och fromma män annor-
*Aboliti oni ste r. Så kallades i Nordamerikas Förenta stater ett stort
politiskt parti, som kämpade for slafveriets afskaffande och vann sitt mål efter
det stora inbördeskriget 1861-1865. öfvers. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
