- Project Runeberg -  Onkel Toms stuga : En skildring af de förtrycktes lif /
95

(1902) [MARC] Author: Harriet Beecher Stowe With: Jenny Nyström-Stoopendaal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Upptäckten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ONKEL TOMS STUGA. 95
skall det bli efter honom ? Ja, hvarför skulle det inte kunna bli Sam ?
Det skulle jag just vilja veta ! ”
“ Hallå, Sam, hallå! ” ropade Andy, afbrytande Sams monolog.
“ Master säger, att du skall sadla Bill och Jerry.”
“ Hvad nu då? Hvad är det då fråga om, pojke?”
“ Ah, du vet väl inte, kan jag tro, att Elise rymt sin väg och tagit
pojken sin med sig.”
“ Jag tror ägget vill lära hönan värpa!” genmälte Sam med öfver-
lägset förakt. “ Det där hade jag reda på i morse, långt innan du
visste hvar näsan satt. Den här niggern är inte så grön som du, din
spoling ; lita på det! ”
“ Nå, ja; i hvilket fall som hälst så vill master ha Bill och Jerry
sadlade genast. Du och jag skola följa med master Haley för att söka
reda på Elise.”
“ Ja, nu ser man, hvad klockan är slagen,” sade Sam med stolt själf-
medvetande; nu är det Sam, som anlitas. Han är niggern! Passa
på, om inte jag kniper henne; master skall få se, hvad Sam duger
till!”
“ Aj, aj, Sam,” genmälte Andy, “ det där bör du tänka på två gånger,
ty missis vill inte ha henne knipen, oeh det kunde hända, att du råkar
illa ut sedan.”
“Hvad nu då, hur vet du det?” sade Sam och gjorde stora ögon.
“ Jag hörde själf när hon sade det i morse, då jag bar in masters
rakvatten. Hon skickade bort mig för att taga reda på, hvarför inte
Elise kom och hjälpte henne, och när jag talade om, att hon var sin
kos, så steg missis upp och sade: ‘Gud vare lof! ’ Och master blef
topp rasande och sade: ‘ Du talar som en dåre !7 Men få se, om hon
inte får honom öfver på sin sida. Jag vet nog, hur det kommer att
gå — var lugn för, du, att det är klokast att hålla med missis.”
Svarte Sam ref sig betänksamt i det stora ullhufvudet, hvilket just
icke rymde någon djupare visdom, men däremot en försvarlig portion
världsklokhet af det särskilda slag, som står högt i kurs ibland polit¬
iker af alla färger och i alla land och som består uti att “kunna
vända kappan efter vinden.” Alltså tog sig Sam en stark funderare
på saken, i det han gaf sina onämbara en ny uppryckning — hans
vanliga sätt att understödja tankeoperationer af mera brydsamt slag.
“Man kan egentligen aldrig yttra sig med bestämdhet om någonting
i den här världen,” sade han slutligen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:30:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onkeltoms/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free