Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 ONKEL TOMS STUGA
mest hjältemodiga ansträngningar. Likasom Rikard Läjonhjärtas svärd
blänkte öfverallt där drabbningen var hetast, så kunde man nu se Sams
palmblad fläkta på alla sådana ställen, där någon den minsta utsikt att
fasttaga någon af hästarne förefanns. Men i det afgörande ögonblicket
rusade han blindt fram och skrek med full hals: “ Där ha vi honom,
hugg fast honom, hugg fast honom ! ” med den gifna påföljd, att hästen
i nästa ögonblick befann sig långt därifrån.
Haley sprang under tiden fram och tillbaka, stampande och svär¬
jande. Mr. Shelby sökte fÖrgäfves att genom höga rop från balkongen
leda jakten, och Mrs. Shelby, som ifrån sitt rum följde händelsernas
gång, kunde icke låta bli att ’skratta åt uppträdet, så mycket mindre
som hon hade en aning om rätta sammanhanget.
Slutligen vid tolftiden visade sig Sam triumferande på Jerry och med
Haleys häst vid sidan. Ehuru denne senare dröp af svett, vittnade
dock den eldiga blicken och de vidgade näsborrarne, att frihetens ande
ännu icke helt och hållet hade lämnat honom.
“Nu är han fast ändå !” utropade Sam med stolthet. “Om inte jag
hade varit, så kunde de ha sprungit där än, allesamman; men jag knep
honom, jag! ”
“Du, ja!” brummade Haley vredgad. “Om inte du hade varit, så
skulle det här spektaklet aldrig ha inträffat.”
“ Gud bevare oss väl, master! ” invände Sam i en ton af den
djupaste förvåning. “Och jag som har sprungit och jagat dem, så att
svetten lackar af mig ! ”
“ Ja, det är bra,” genmälde Haley; “ men du har i alla fall genom
din extra dumhet kommit mig att förlora tre timmar. Låt oss nu ge
oss af, och akta dig för att ställa till flera spektakel! ”
“ Förlåt, master,” sade Sam i klagande ton, “jag tror ni vill ta
lifvet af oss allesamman, både hästar och oss. Vi äro ju allesamman
färdiga att digna af trötthet, och kreaturen bada i svett. Master kan
inte tänka på att låta oss ge oss af förr än efter middagen. Masters
häst behöfver tvättas och ryktas; se bara, hur förskräcklig han ser ut,
och Jerry haltar till på köpet! Tro inte att missis vill tillåta att vi ge
oss i väg så här, inte på något villkor. Gud välsigne er, master; om
vi nu få stanna, så kunna vi sedan rida så mycket fortare. Elise var
inte känd för att vara någon rask fotgängare.”
Mrs. Shelby, som till sin stora förnöjelse fått åhöra detta samtal
från verandan, beslöt nu att lägga sitt ord i vågskålen. Hon trädde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
