Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En förtviflad moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE KAPITLET.
EN FÖRTYIFEAD MODER.
N kan icke gärna tänka sig en mera hopplöst
olycklig och öfvergifven mänsklig varelse än Elise,
då hon vände sina steg ifrån onkel Toms stuga.
Hennes makes lidanden och de faror, som hotade
honom efter hans tilltänkta flykt; den nödställda
och farliga belägenhet, hvari hon själf och hennes
barn befunno sig — allt sväfvade i förvirrade
bilder för hennes själ och fyllde henne med en
känsla af outsäglig fasa och förtviflan. Huru
förfärligt var det icke att lämna det enda hem, hon någonsin vetat af;
att slita sig lös från skyddet af den vän, som hon så högt älskade och
vördade ! Huru grymt kändes det icke att behöfva skiljas från hvarje
välbekant föremål — från det ställe, där hon hade vuxit upp; från de
träd, under hvilka hon hade lekt; från de lundar, i hvilka hon vid sin
unge makes sida hade vandrat så mången fridfull afton under forna,
lyckligare dagar! Där bredde sig rundt omkring henne i den kalla,
stjärnklara natten denna omgifning, med hvilken hon från barndomen
var så väl förtrogen och som hon så högt älskade, och öfverallt tyckte
hon sig förnimma röster, som förebrående frågade henne, huru hon väl
kunde öfvergifva ett hem sådant som detta ?
Men starkare än hvarje annan känsla var moderskärleken, bragt hart
när till vansinne genom närheten af en fruktansvärd fara. Gossen var
stor nog att ha kunnat vandra vid hennes sida, och under mindre
hotande omständigheter skulle hon hafva nöjt sig med att leda honom
vid handen; men nu ryste hon vid blotta tanken på att släppa honom
(103)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
