Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En förtviflad moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 115
“Men din master håller väl inga spårhundar för att söka upp nigg-
rer ? ” återtog slafhandlaren och tilläde mellan tänderna : “ Anej,
det är ju tämligen klart, att inte den karlen har några sådana.”
Sam förstod mycket väl, livad han åsyftade, men påtog sig en min
af ohjälplig enfald.
“Alla våra hundar hafva otroligt fint väderkorn. Jag gissar, att de
just äro af den rätta sorten, fast de aldrig ha fått någon öfning. De
äro förträffliga hundar och skola säkert spåra opp livad som liälst, bara
ni ger dem fart. Hallå, Bruno!” ropade han och hvisslade på den
lunsige newfoundländaren, som hoppande och viftande med svansen
kom emot dem.
“Håll din svarta trut!” utfor Haley och steg till häst. “Se så, upp
med er nu ! ”
Inom några ögonblick var Sam i sadeln, sedan han likväl först pas¬
sat på att kittla Andy i sidan. Denne brast ut i skratt, hvilket för¬
argade Haley till den grad, att han slog efter honom med sitt ridspö.
“Jag förstår inte, hvad som går åt dig i dag, Andy,” sade Sam med
respektingifvande värdighet. “Det här är en allvarlig sak, begriper
du, Andy, och är alls ingenting att skämta med. På det sättet kunna
vi inte hjälpa master.”
“Jag tänker vi rida raka vägen ned till floden,” sade Haley, när de
kommit till gränsen af Mr. Shelbys ägor. “Jag känner af gammalt till
deras vägar — de söka allesamman komma öfver floden och vända
näsan mot Kanada.
“Ja visst,” sade Sam, “det är just saken. Master Haley har riktigt
träffat hufvudet på spiken. Men nu är det två vägar till floden —
skogsvägen och stora landsvägen, hvilken tänker master följa?”
Andy såg upp på Sam med sannskyldig förvåning öfver detta öfver-
raskande påstående, men han fann sig genast och bekräftade uppgiften
med den mest trovärdiga min.
“ För si,” fortsatte Sam, “ det är inte utan att jag inbillar mig, att
Elise tagit skogsvägen, emedan den är minst trafikerad.”
Ehuru Haley var en gammal räf och van vid att vara på sin vakt,
fann han dock Sams ord hafva stor sannolikhet för sig.
“ Om ni inte båda två voro sådana gemena lögnbrackor! ” sade han
begrundande, i det han ett ögonblick höll in hästen för att öfverlägga
med sig själf.
Den allvarsamma, eftersinnande ton, hvari detta yttrades, roade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
