Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hvari det visar sig, att äfven en senator icke är annat än en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 165
er under liknande omständigheter icke skulle handla stort annorlunda.
Vi veta, att det i Kentucky lika väl som i Mississippi finnes goda och
hjälpsamma hjärtan, för hvilka lidandet aldrig förgäfves klagade sin
nöd. I, våra goda bröder! är det rättvist af er att af oss vänta tjänster
af sådant slag, att edra egna rättskaffens, hederliga hjärtan icke skulle
tillåta er att lämna dem, om ni vore i vårt ställe ?
Härmed må nu vara huru som hälst, men säkert är, att om vår se¬
nator var en politisk syndare, så fick han också under denna natt göra
vederbörlig botöfning. Det hade rägnat i flera dagar; och den luckra,
feta jorden i Ohio har en synnerlig benägenhet att förvandlas till gyttja.
Härtill kommer, att den väg senatorn måste färdas var en af dessa
ytterst bristfälliga vägar, som voro vanliga i den gamla goda tiden.
De byggdes af runda, ej tillyxade trästockar, som lades på tvären bred¬
vid hvarandra och sedan öfvertäcktes med jord, grästorfvor och livad
annat som fanns till hands. Detta kallade den förnöjsamme infödin¬
gen en “ väg ” och skyndade genast att gladi igen begagna densamma.
Med tiden sköljde rägnet bort jordfyllningen ; de i dagen komna stoc-
karne ändrade småningom läge, så att de intogo alla möjliga ställningar,
och emellan dem uppstodo halsbrytande gropar eller af svart gyttja
fyllda hålor.
Det var öfver en sådan väg vår senator långsamt färdades fram, öfver-
lämnande sig åt så pass djupsinniga betraktelser som omständigheterna
medgåfvo. Buff! buff! buff! och slask — ned i gyttjan! Senatorn,
Elise och gossen kastades om hvarandra i det hörn af vagnen, som
lutade nedåt. Vagnen sitter fast, och Josef söker med ifriga manings¬
rop få hästarne framåt. De stackars djuren göra förtviflade ansträng¬
ningar, och senatorn håller just på att förlora tålamodet, då vagnen
plötsligt kommer till rätta igen, men endast för att i nästa ögonblick
med en väldig duns fara ned i en ny gyttjegrop. Och åter kastas de
tre resenärerna inuti vagnen om hvarandra ; senatorns hatt tryckes ha¬
stigt ned öfver hans ögon och näsa, så att han håller på att kväfvas;
gossen skriker och Josef eggar hästarne med höga rop och piskslängar.
Andtligen ryckas framhjulen upp ur gropen, men nu är det bakhjulens
tur — och de tre olyckliga resenärerna slungas med fart mot vagns-
ryggen, hvarvid senatorns armbågar komma i nära beröring med Elises
hufvudbonad och hennes fotter hitta väg in i hans hatt, som flugit af
vid stöten. Efter ytterligare några minuter är man lyckligen öfver
det besvärliga stället och hästarne stanna flämtande; senatorn söker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
