Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Lösöret bortföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖttKEE TOMS STUGA. 179
skjutsade omkring; men den här förstklassiga varan hatar sådant som
synden. Ingen annan råd än att fjättra dem ; få de fria fotter, så
bruka de dem också ; det slår inte fel.”
“Nåja,” genmälte smeden, letande bland sina verktyg, “men de där
plantagerna där nere äro just inte rätta platsen för en Kentuckynigger
att komma till; de dö ju där som flugor, eller hur?”
“Aja, vars,” återtog Haley, “ de dö bra nog där. Både af klimatsjuka
och andra orsaker stryka de hastigt och lustigt med, så att där är alltid
frisk omsättning på marknaden.”
“Man kan i alla fall inte låta bli att tycka,” fortfor smeden, “att det
är en förfärlig skada på en sådan där hygglig och präktig gosse som
Tom därute, att han skall komma dit ner för att bli rakt fördärfvad på
en af de där sockerplantagerna.”
“A, hvad det beträffar, så har han alls inga dåliga utsikter. Jag har
lofvat att styra om det på bästa sätt för honom. Jag ämnar skaffa
honom plats som betjänt i något gammalt förmöget hus, och om han
sedan bara går igenom febern och tål klimatet, så får han det så bra
som någon nigger kan önska sig.”
“ Han lämnar kvar hustru och barn här, kan jag förstå ? ”
“Ja, men han får ta sig en annan hustru där nere. Kvinnor finns
det öfverflöd på öfverallt,” förklarade Haley.
Medan detta samtal pågick inne i smedjan, satt Tom sorgsen till
mods i vagnen utanför. Plötsligt hörde han hofslagen af en galoppe¬
rande häst bakom sig på vägen ; och innan han hunnit hämta sig från
sin öfverraskning, hade unge master Georg med ett språng kastat sig af
hästen och hoppat upp i vagnen, där han häftigt slog armarne om onkel
Toms hals under högljudda snyftningar och utrop af förtrytelse.
“Det är rysligt nedrigt gjordt! Jag bryr mig inte alls om, hvad de
säga, någon enda af dem ! Det är förfärligt skamligt; det är riktigt
gement! Om jag vore karl, så skulle jag minsann lära dem ! Då
skulle det aldrig ha fått ske! ”
“ O, master Georg, hvad det gör mitt hjärta godt, att ni kom hit,”
sade onkel Tom. “ Jag var så ledsen, då jag måste resa utan att ha
fått träffa er. Ni kan inte tro, hur godt detta känns för mig.”
Då nu Tom i detsamma gjorde en rörelse med fotterna, fick Georg
syn på bojorna.
“Ä, det är skamligt!” utbrast han och knöt handen. “Jag skall
klämma till den där uslingen, så han känner det! ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
