Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Hvaruti ett lösöre råkar i en mindre lämplig sinnesförfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 187
nu inträdde. Denne var en kort, undersätsig, omsorgsfullt klädd man
med ett välmående och godmodigt utseende; i lians uppträdande låg
någonting försiktigt och omständligt. Han bar egenhändigt och med
stor varsamhet in sin kappsäck och sitt paraply efter att bestämdt ha
tillbakavisat de beställsamma uppassarnes hjälp. Främlingen såg sig
ganska oroligt omkring i skänkrummet och skyndade med sina saker
till det varmaste hörnet, där han ställde kappsäcken under en stol, på
hvilken han sedan själf slog sig ned. Han betraktade därefter för¬
skräckt den hedersman, hvilkens fötter prydde spiselkransen och som
spottade till höger och vänster med en vårdslöshet och en kläm, som
voro väl ägnade att förfära en gentleman med ömtåliga nerver och
förfinade vanor.
u Hur står det till i dag, främling? ” sporde den nyssnämde spott-
konstnären, i det han fyrade af en hederssalut af tobakssås i riktning
mot den nykomne.
“ A jo, bra! ” gaf den andre till svar och makade sig bestört undan
den hotande äran.
“ Något nytt ?” återtog den förre och framtog ur fickan en rulle tobak
samt en stor jaktknif.
“Inte hvad jag vet,” genmälte den andre.
“ Tuggar ? ” fortfor den förste talaren och bjöd beredvilligt den gamle
herrn en stor buss.
“ Nej, jag tackar er ; jag begagnar inte sådant! ” svarade den lille
herrn afböjande.
“ Inte det? Jaså,” sade den andre och stoppade bussen makligt i sin
egen mun.
Den gamle herrn ryckte ofrivilligt till hvarje gång hans obesvärade
granne fyrade af åt det håll, där han satt, och då den andre märkte
detta, riktade han välvilligt in sitt batteri på en annan skottlinje och
började anfalla eldgaffeln med en kraft och en ihärdighet, tillräckliga
för att intaga en stad.
“ Hvad är det där för ett plakat?” frågade den gamle gentlemannen,
då han såg några af sällskapet bilda en grupp omkring ett stort anslag
på väggen.
“ En nigger efterlyses! ” svarade en af sällskapet kort.
Mr. Wilson — så hette den gamle herrn — steg nu upp, och sedan
han omsorgsfullt ställt sin kappsäck och sitt paraply till rätta ännu en
gång, tog lian betänksamt fram sina glasögon, torkade dem med näs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
