Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Hvaruti ett lösöre råkar i en mindre lämplig sinnesförfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 ONKEL TOMS STUGA.
När allt var färdigt och tjänarne hade aflägsnat sig, låste den främ¬
mande försiktigt dörren och stoppade nyckeln i fickan. Därpå lade
han armarne i kors öfver bröstet, ställde sig framför Mr. Wilson och
såg honom stinnt i ögonen.
“ Georg! ” utropade Mr. Wilson.
“ Jaha, Georg” ljöd svaret.
“ Det skulle jag aldrig ha trott! ”
“ Jag är ganska väl förklädd, inbillar jag mig,” återtog Georg med
ett leende. “ Litet valnötsbark har gifvit mitt gula skinn en präktig
brun färg, och jag har svärtat mitt hår. Som ni finner, svarar jag inte
alls emot beskrifningen där nere.”
“ Ack, Georg, det är en farlig roll du spelar; jag skulle icke velat
råda dig därtill !”
“ Jag vågar spela den på mitt eget ansvar,” genmälte Georg med
samma stolta leende.
Vi anmärka i förbigående, att Georgs fader var en hvit man. Hans
moder var en af dessa olyckliga svarta kvinnor, hvilka på grund af
sina personliga företräden äro så godt som förutbestämda att falla oflfer
för sina ägares lidelser och som föda till världen barn, hvilka måhända
aldrig fa lära känna sin får. Georg hade från en af de stoltaste famil¬
jer i Kentucky ärft vackra europeiska anletsdrag och ett trotsigt, okuf-
ligt. sinnelag. Från sin moder hade han endast fått en lindrig mulatt-
färg, som rikligen ersattes af dessa lifFulla svarta ögon, hvilka äro
mulatterna egna. Genom en obetydlig förändring af ansiktets och hå¬
rets färg hade han blifvit förvandlad till påfallande likhet med en span¬
jor; och alldenstund ett behagligt och gentlemannalikt uppträdande
var honom medfÖdt, föll det sig helt lätt för honom att spela den
djärfva roll han antagit — den af en gentleman, som var ute och reste
med sin betjänt.
Mr. Wilson, som var en välvillig men utomordentligt nervös och
försiktig gammal gentleman, gick oroligt fram och tillbaka i rummet,
sliten emellan sin önskan att hjälpa Georg och en något oklar före¬
ställning om, att lag och ordning måste upprätthållas. Slutligen lät¬
tade han sitt hjärta med följande ord, allt under det han fortsatte sin
oroliga promenad :
“ Jaså, Georg, du har således rymt din kos. ... du har lämnat din
laglige husbonde, Georg . . . nåja, jag kan inte undra på det . . .
men på samma gång är jag ledsen, Georg ... ja, det gör mig verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
