Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Hvaruti ett lösöre råkar i en mindre lämplig sinnesförfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 197
belägenhet och hade en, om än oklar, föreställning om beskaffenheten af
de känslor, som upprörde den stackars förrymde slafven ; men han
ansåg det för sin kristliga plikt att tala förstånd med honom, och han
fortsatte därför envist i den från samtalets början inslagna riktningen.
“Georg,” sade han följaktligen, “du är på en orätt väg. Såsom en
uppriktig vän måste jag säga dig, att det vore bäst för dig att icke
befatta dig med sådana funderingar; de äro farliga, Georg, mycket
farliga och olyckliga för personer i din ställning.”
Mr. Wilson satte sig nu vid bordet och började nervöst fingra
på paraplykryekan.
“ Mr. Wilson,” utbrast Georg, i det han tog en stol och beslutsamt
satte sig midt framför fabrikören, “se på mig nu ! Sitter jag inte här
framför er, i hvarje afseende lika mycket en människa som ni? Be¬
trakta mitt ansikte — betrakta mina händer — betrakta hela min
kropp,” och den unge mannen rätade stolt på sig, “ och säg mig sedan :
hvarför är jag icke en människa lika väl som någon annan. Mr. Wil¬
son, låna mig ert öra, och jag vill berätta er något. Min far var en af
edra Kentucky-gentlemen; han brydde sig icke mera om mig, än att
jag kunde säljas bland hans hästar och hundar för att betäcka egen¬
domens skuld efter hans död. Jag såg min mor och hennes sju barn
säljas på auktionen ; barnen, och bland dem jag, såldes det ena efter det
andra inför hennes ögon — alla till olika köpare. Jag var det yngsta
af barnen; och min mor knäföll för min köpare och bad honom äfven
köpa henne, på det att hon åtminstone måtte få behålla ett af sina barn ;
men en spark med den tunga stöfveln var hans enda svar. Jag såg
detta med mina egna ögon ; och det sista jag hörde af min mor var
hennes klagan och ångestrop, när jag fastbands på hästen för att bort¬
föras till min nye masters egendom.”
“ Och sedan ? ”
“ Min master låg i affärer med en af de andre köparne, och efter någon
tid köpte han af denne min äldsta syster. Hon var en from, hjärtegod
flicka, medlem af baptistförsamlingen och lika vacker som min stackars
mor hade varit. Hon hade fått en god uppfostran och hade ett behag¬
ligt väsen. Till att börja med var jag glad öfver att hafva min syster
så nära mig, men min glädje skulle snart bytas i sorg. Sir, jag har
stått utanför dörren och hört, huru min arma syster blef pryglad; det
kändes för mig som hade hvarje rapp träffat mitt blottade hjärta, och
jag kunde ej ila till hennes hjälp. Och hvarför blef hon pryglad, tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
