Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Valda exempel på loflig handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 ONKEL TOMS STUGA.
obesvärade upplysningen, att Tom vid framkomsten till Washington
skulle kastas i fängelse, ingalunda var af beskaffenhet att lämna den
stackars gossen oberörd — han, som alltid hade varit stolt öfver
sin strängt hederliga och oförvitliga vandel. Ja, vi måste verkligen
bekänna, att Tom var ganska stolt öfver sin rättskaffenhet; stackars
gosse, han hade annars just icke mycket att yfvas öfver! Därest han
tillhört en högre samhällsklass, skulle säkerligen hans egenskaper gjort
sig gällande på ett sätt, som, världsligt att döma, kunde gifvit honom
anledning till en vida högre grad af stolthet.
Frampå kvällen anlände våra båda resande till Washington, där
Haley tog in på ett hotell och Tom insattes i fängelset.
Dagen därpå framemot elfvatiden på förmiddagen trängdes framför
rådhustrappan en stor folkhop, some rökte, tuggade tobak, spottade,
svor och pratade, allt efter kvars och ens olika smak och skaplynne
samt i förväntan på, att auktionen skulle börja. Slafvarne, som
skulle säljas, sutto i en grupp för sig själfva och samtalade med
hvarandra i låg ton. Den kvinna, som i annonsen kallades Hagar,
var till anletsdrag och kroppsbyggnad en äkta afrikanska. Hon torde
enligt annonsens uppgift hafva varit vid pass sextio år gammal, men
hon såg äldre ut till följd af hårdt arbete och sjuklighet; därtill var
hon halfblind och giktbruten. Bredvid henne stod hennes ende
återstående son, Albert, en fjortonårig gosse med hurtigt utseende.
Han var den siste af en stor syskonkrets, hvilken en efter annan blifvit
tagen från modern och såld söderut. Gamla Hagar höll om gossen
med sina båda darrande händer och betraktade, skälfvande af rädsla,
hvarje spekulant, som kom för att se på honom.
“ Var inte rädd, tant Hagar/’ sade John, den äldste af de salubjud na
negrerna. “ Jag talade med master Tomas om er, och han trodde, att
det skulle gå för sig att sälja er båda i ett klubbslag.”
“ De behöfva icke kalla mig utsliten än,” sade hon, i det hon lyfte
sina darrande händer. ‘ Jag kan ännu laga mat och diska och skura;
jag skall nog göra skäl för den ringa summa, som de kunna fa mig för
— säg dem det, ack, säg dem det! ”
Haley kom nu fram till gruppen för att göra sin undersökning.
Han befallde John Öppna munnen, kände på hans tänder, lät honom
stiga upp och sträcka på sig, böja sig och göra allehanda rörelser för
att visa sina muskler. Därpå lät han närmaste man undergå samma
behandling, tills han slutligen kom till gossen. Han tummade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
