Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Valda exempel på loflig handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 213
eller hvad säger ni, främling ?” — återtog han vändande sig till
Haley.
“ Jag har aldrig så noga tänkt därpå,” genmälte denne. “ Jag hade
själf inte kunnat lägga mina ord så väl — jag har ingen lärdom. Jag
började på med de här affärerna för att skaffa mig mitt uppehälle; om
det inte är rätt, så funderar jag på att sluta upp med det snart nog, skall
ni veta.”
“Men nu kan ni ju bespara er alla bekymmer i den vägen, inte
sant?” fortfor den långe. “Besinna bara, huru förträffligt det är att
kunna sin bibel ! Om ni endast hade studerat er bibel lika bra som den
här gode mannen, så hade ni vetat om allt livad han sade förut och
därmed undgått en hel mängd bekymmer. Ni hade bara behöft säga:
1 Förbannad vare . . / — hur var det han hette nu igen? — och ni
hade varit på det klara både med Gud och ert samvete.”
Främlingen var icke någon annan än den hedersman, som våra läsare
redan lärt känna på värdshuset i Kentucky, där han uppträdde med
sådant eftertryck både mot eldgaffeln i spiselvrån och mot anslaget på
väggen om den förrymde mulatten. Han bar för öfrigt det hedervärda
namnet John och var till yrket farmare och hästhandlare.
Efter nyssnämda ironiska anförande satte John sig ned och började
röka med ett fint leende öfver sitt långa, magra ansikte.
En högrest, smärt ung man med ett känsligt och intelligent utseende
blandade sig nu i samtalet, i det han anförde bibelns ord : “ ‘Allt livad
I viljen människorna skola göra eder, det gören I ock dem/ Jag
förmodar,” tilläde han, “ att dessa ord äro lika mycket bibliska som
orden ‘ Förbannad vare Kanaan/ ”
“Rätt så, främling,” inföll John, bolmande som en ångbåtsskorsten;
“det bibelstället förefaller fullt ut lika så klart som det andra, åtmin¬
stone för oss, enfaldigt folk.”
Den unge mannen tycktes vilja säga mera, då i detsamma ångbåten
stannade och alla passa^erarne skyndade ut ur salongen för att, såsom
vanligt vid dylika tillfällen, åse landningen och betrakta den nya
hamnplatsen.
“ Båda två de där äro väl präster ? ” frågade John en af sällskapet
vid utträdet ur salongen.
Den tillfrågade nickade.
Båten hade knappt lagt till förrän en svart kvinna rusade ombord
under vilda åtbörder, sprang fram till ölafdriften och slog sina armar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
