Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Kväkarkolonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE KAPITLET.
KYÄKARKOLONIEN.
fridfull tafla möter nu vår blick. Ett stort, rymligt,
prydligt måladt kök med glänsande gult golf utan
ett dammkorn; en nätt, blankputsadjärnspis; flere
rader af skinande tennkärl, som väcka tanken på
allehanda läckra anrättningar; grönmålade, gammal¬
dags och starka trästolar; en liten gungstol med en
dyna, skickligt hopfogad af små olikfärgade ylle¬
lappar; en större, gammal och ärevördig gungstol,
hvars vida karmar och mjuka fjäderdynor vinka så inbjudande — en
riktigt bekväm och hemtreflig gammal gungstol, i hvilken vi nu, liksom
för att fullborda den vackra taflan, finna vår gamla vän, Elise, som är
sysselsatt med någon finare sömnad, under det hon sakta gungar fram
och tillbaka.
Ja, det är verkligen Elise, som sitter där, blekare och magrare än i
sitt hem i Kentucky, med ett uttryck af djup, stilla sorg under de
långa ögonhåren och i dragen kring munnen. Man kunde i detta
uttrycksfulla ansikte tydligen skönja, huru pröfvadt och stadgadt det
förr så oerfarna hjärtat blifvit i lidandets skola; och när hon gång
efter annan hödje de stora, mörka ögonen för att öfvervaka sin lille
Harry, som under stojande lek lik en skottspole for af och an i rum¬
met, framträdde ännu tydligare detta drag af fasthet och beslutsamhet,
som icke fanns hos henne i yngre och lyckliga dagar.
Helt nära Elise satt en kvinna med en blank tennskål i knäet, i
hvilken hon omsorgsfullt utplockade ett parti torkade persikor. Hon
kunde väl vara omkring femtiofem eller sextio år; men hennes ansikte
(228)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
