Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Toms nye husbonde samt åtskilliga andra förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 ONKEL TOMS STUGA.
Marie såg på Tom med en liknöjd blick.
“ Jag vet, att han skall supa sig full,” förklarade hon kort.
“ Nej ; man har försäkrat mig, att han är både nykter och gud-
fruktig.”
“ Jaså; nå, det skall glädja mig, om han artar sig väl, ehnru det är
mera, än jag vågar hoppas,” genmälte Marie.
“ Adolf,” sade St. Clare, gå nu med Tom ned i köket, men glöm inte
hvad jag sade dig nyss !”
Adolf trippade med lätta steg förut, och Tom följde klumpigt
efter.
“Han är ju en riktig elefant! ” anmärkte Marie.
“ Se så, Marie,” sade St. Clare och satte sig ned på en stol bredvid
henne, “ var nu hygglig och säg ett vänligt ord !”
“ Du har varit borta fjorton dagar längre än du skulle,” ljöd hennes
trumpna svar.
“ Men jag underrättade dig ju om orsaken.”
“ Ja, i ett mycket kort och kallt bref,” återtog Marie.
“Kära vän, posten skulle just gå, och jag hann ej skrifva mera.”
“Ja, så är det alltid,” fortfor Marie; du finner alltid på någon an¬
ledning att göra dina resor långa och dina bref korta.”
“ Här skall du fa se,” återtog St. Clare och upptog ur fickan ett
vackert sammetsfodral, hvilket han öppnade. “Här har jag någonting
åt dig från Newyork.”
Det var ett synnerligen lyckadt fotografiporträtt, som föreställde Eva
och hennes far, sittande hand i hand.
Marie såg på porträttet med missnöjd min.
“ Hur i all världen kunde du få en så otreflig ställning ? ” frågade
hon.
“Nå, ställningen kan ju vara en smaksak; men hvad säger du om
likheten?”
“Om du inte bryr dig om min mening i ena fallet, så behöfver du
häller inte göra det i det andra,” svarade Mrs. St. Clare och lade ifrån
sig bilden.
“Den odräglida människan !” tänkte St. Clare inom sig. Högt sade
han : “ Se så, Marie, var nu inte barnslig, utan säg mig, hur du finner
porträttet. Är det likt ? ”
“Det är inte snällt af dig, Augustin,” genmälte Mrs. St. Clare, “att
öfverhopa mig med frågor och bedja mig se på allting. Du vet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
