Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Toms matmor och hennes åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 283
Åtminstone äro de mitt lifs plåga. Jag är öfvertygad om, att de mera
än något annat äro orsaken till min sjuklighet; och våra slafvar äro de
allra värsta bland alla, det är säkert.”
“ Du är vid dåligt lynne i dag, Marie,” sade St. Clare. “ Du menar
icke, hvad du säger. Tänk bara på Dadda — hon är den bästa varelse
i hela världen, och hur skulle du kunna reda dig utan henne?”
“ Dadda är den bästa jag någonsin sett,” medgaf Marie, “ men hon
är i alla fall förskräckligt själfvisk. Själfviskhet är just hela den
svarta rasens hufvudfel.”
“Ja, själfviskhet är i sanning ett förskräckligt fel,” anmärkte St.
Clare eftertänksamt.
“ Nog tycker jag, att det är själfviskt af Dadda att sofva så godt
om nätterna,” fortfor Marie. “ Hon vet, att jag behöfver någon, som
ser om mig nästan hvarenda timme, när jag har mina svåraste anfall,
och likväl är hon alltid så svår att väcka. Jag är mycket sämre i dag
än jag hade behöft vara, blott därför att jag fick anstränga mig så myc¬
ket i natt för att få henne vaken.”
“Har hon inte suttit uppe hos dig flere nätter på sista tiden,
mamma?” inföll Eva.
“ Hur kan du veta det ? ” utbrast Marie skarpt. “ Hon har väl be¬
klagat sig, kan jag tro.”
“ Nej, det har hon inte; hon talade bara om, huru många svåra nätter
å rad du haft på sista tiden.”
“ Hvarför låter du inte Jane eller Rosa intaga hennes plats för en
eller ett par nätter, så att hon kan få någon hvila ? ” frågade St. Clare.
“Hur kan du bara föreslå någonting sådant?” utbrast Marie
“Augustin, du är verkligen bra hänsynslös mot din hustru. Så nervös
som jag är, oroar mig det allra minsta, och en ovan hand omkring mig
skulle göra mig rent fÖrtviflad. Om Dadda hyste så mycket delta¬
gande för mig, som hon borde, skulle hon vara lättare att väcka —
naturligtvis skulle hon det. Jag har hört talas om personer, som ägt
sådana hängifna tjänare, men aldrig har jag haft sådan tur.”
Och Marie suckade djupt.
Miss Ofelia hade lyssnat till detta samtal med bister och allvarlig
uppsyn; och hon höll alltjämt läpparne fast sammanslutna, liksom vore
hon besluten att först förvissa sig om sin ställning och befogenhet,
innan hon uttalade sin mening.
“ Visserligen har Dadda på sätt och vis sina goda sidor,” fortfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
