Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Toms matmor och hennes åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 299
“O, onkel Tom, hvad du ser rolig ut!” jublade hon.
Tom smålog på sitt vanliga lugna och vänliga sätt och syntes lika
road af det barnsliga skämtet som hans lilla härskarinna själf. Då han
varseblef sin busbonde, blef han synbart förlägen och betraktade honom
med halft bedjande blickar, liksom ville han begära öfverseende för sin
barnslighet.
“ Huru kan du tillåta henne något sådant ? ” frågade Miss Ofelia.
“Hur så? Hvarför inte?” genmälte St. Clare.
“A, jag vet just inte — det ser så otrefligt ut! ”
“Ja, se där!” utropade St. Clare. “Du skulle icke se något otref¬
ligt i, om barnet smekte en stor hund, äfven om han vore svart; men
en förnuftig varelse, som kan tänka och tala och känna och som till på
köpet har en odödlig själ — för honom ryser du tillbaka; medgif det,
kusin ! Jag känner väl till denna inrotade fördom hos många bland
er där uppe i de norra staterna. Jag vill visst inte påstå, att det är
någon förtjänst hos oss, att vi sakna den, men vanan har hos oss
uträttat livad kristendomen borde — den har utrotat vår personliga
fördom mot negern. Jag har under mina resor i Norden ofta varit i
tillfälle att iakttaga, huru mycket starkare denna fördom är hos er än
hos oss. Ni känna samma instinktiva afsky för den färgade rasen som
för en orm eller en padda, men ändå äro ni uppbragta öfver våra oför¬
rätter. Ni vilja icke, att negrerna skola behandlas illa ; men ni vilja
häller inte hafva någonting med dem att skaffa. Ni vilja återsända
dem till Afrika — fjärran från edra ögon och eder näsa, och sedan
skicka dem en eller ett par missionärer, som skola bibringa dem en
knapphändig undervisning i kristendomen. Och när detta är gjordt,
inbilla ni er, att ni uppfyllt allan rättfärdighet och tillmötesgått de
kraf på själfförsakelse, hvilka eder religion ställer på er gent emot edra
ringare och svagare bröder ! Ar det icke så ? ”
“Nåja, kusin,” svarade Miss Ofelia tankfullt; “det torde allt ligga
någon sanning i dina ord.”
“ Säg mig, kusin,” återtog St. Clare, i det han lutade sig öfver balu¬
straden och följde Eva med blicken, där hon nu vandrade af och an,
ledande Tom vid handen ; “hur skulle det väl vara för de fattiga och
ringa i denna världen, om inga barn funnes? De små barnen äro de
enda verkliga demokraterna. Tom där borta är nu en sannskyldig
hjälte i Evas ögon; hans berättelser äro för henne underbara, hans
sånger och metodisthymner äro bättre än någon opera, hans ficka med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
