Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Toms matmor och hennes åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 ONKEL TOMS STUGA.
den han älskar, låtit det stackars Afrika genomgå lidandets skärseld för
att sätta det bland de högsta och ädlaste i det rike, som han skall upp¬
rätta, sedan hvarje annat rike blifvit pröfvadt och förkastadt, ty de
första skola vara de sista och de sista de första.
Var det månne detta, som Marie St. Clare tänkte på, där hon,
präktigt och dyrbart klädd, stod på verandan en söndagsmorgon och
knäppte ett diamantarmband kring sin fina handled ? Förmodligen var
det så. Eller var det icke därpå hon tänkte, så var det på någonting
annat, ty Marie tänkte alltid på och gynnade det, som var godt. Hon
ämnade sig nu i all sin ståt — diamanter, siden, spetsar, smycken med
mera — till kyrkan för att åhöra en präst på modet och visa, hur
religiös hon var. Marie var alltid mycket gudfruktig om söndagarne.
Där stod hon nu, så smärt, så fin, så smidig och mjuk i alla sina
rörelser, med spetsslöjan sväfvande som en sky omkring hennes hufvud
och axlar. Hon såg onekligen mycket behaglig ut och hade själf en
liflig förnimmelse af alla sina företräden, andliga så väl som lekamliga.
Bredvid henne stod Miss Ofelia, som företedde en i ögonen fallande
motsats till Marie. Ej så att fatta, som om Miss Ofelia icke hade en
lika präktig sidenklädning och spetsslöja samt en lika fin näsduk,
men hennes väsen var kantigare, mera afmätt och bestämdt än den
smidigare Maries.
“ Hvar är Eva ? ” frågade Marie.
“ Hon stannade i trappan för att säga någonting åt Dadda,” svarade
Miss Ofelia.
Hvad kunde månne Eva ha att säga åt Dadda i trappan ? Vi skola
lyssna, så fa vi kanske höra, hvad Marie icke hör.
“ Kära Dadda, jag vet, att du har en förskräcklig hufvudvärk.”
“ Gud välsigne er, Miss Eva! Mitt hufvud har värkt jämt och
ständigt på sista tiden. Men det ska ni inte bry er om, Miss Eva
lilla.”
“ Det är bra, att du far gå ut nu, så kanske du blir bättre. Se här,
Dadda” — och den lille flickan slog armarne omkring henne — “du
skall ta min luktvattensflaska ! ”
“ Bevara oss! ” Er vackra guldflaska med diamanterna på! Det
går rakt inte an, kära miss; inte kan jag taga den ! ”
“Hvarför inte? Du behöfver den, men inte jag. Mamma luktar
alltid på den för sin hufvudvärk, och den skall göra dig bättre också.
Du måste taga den, för min skull, Dadda! ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
