Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Toms matmor och hennes åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 311
“Var det ett konstigt infall, pappa?” hviskade Eva, i det hon satte
sig på faderns knä.
“ Ja, inte utan, efter världens sätt att se,” svarade fadern. “ Men
hvar har min lilla Eva varit under hela middagen?”
“ Jo, vet pappa, jag har varit uppe på Toms rum, och han har sjungit
för mig, och tant Dina har gifvit mig mat.”
“ Jaså, Tom har sjungit för dig.”
“O, ja ! Han sjunger så vackert om Nya Jerusalem och strålande
änglar och Kanaans land.”
“Det må jag säga ! Och du tycker, att det är så roligt, liten?”
“ Ja då, och han håller på att lära mig sångerna.”
“ Nej, ser man på bara ! Sånglektioner redan ! ”
“ Ja, han sjunger för mig, och jag läser för honom ur min bibel, och
så förklarar han för mig, hvad det betyder.”
“ Så har jag då aldrig hört på maken ! ” utbrast Marie skrattande.
“Det var verkligen ett lyckadt skämt.”
“ A, säg inte det,” genmälte St. Clare. “Jag tror visst inte, att Tom
är så dum i att förklara Skriften. Tom har stor naturlig fallenhet för
religionen. Jag behöfde hästarne tidigt i morse och gick därför upp
till Toms lilla kammare öfver stallet. I trappan fick jag höra honom
hålla gudstjänst högt för sig själf där inne, och jag försäkrar, att jag
aldrig har hört en så brinnade bön, som den jag nu blef ett hemligt
vittne till. Han bad till och med för mig med äkta apostlanit.”
“Han kanske ändå hade någon aning om, att.du lyssnade,” yttrade
Marie. “Jag har hört talas om sådana knep förut.”
“ I så fall var han åtminstone icke mycket politisk af sig, ty han
meddelade vår Herre helt oförbehållsamt sin mening om mig. Han
tycktes hålla före, att jag mer än väl kunde behöfva bättra mig, och
han var tydligen mycket angelägen, att jag skulle bliva omvänd.”
“ Jag vill hoppas, att du lägger det på hjärtat,” inföll Miss Ofelia.
“Förmodligen hyser du ungefär samma tankar om mig som Tom,”
genmälte St. Clare. “ Nå, vi fa väl se; eller hur, Eva ?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
