Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Den frie mannens försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 327
“ Jag är Georg Harris. En Mr. Harris i Kentucky har kallat mig
sin egendom. Men nu är jag en fri man och står på Guds fria jord,
och jag gör anspråk på min hustru och mitt barn såsom mina egna.
Afven Jim och hans mor äro här. Vi ha vapen att försvara oss med,
och vi ämna försvara oss. Ni kan komma hit upp, om ni behagar;
men den förste af er, som kommer inom håll för våra kulor, är dödens:
och likaså den andre, och den tredje, och så undan för undan till den
siste af er bitit i gräset.”
“ Nå, nå, var lagom morsk däruppe !” fnyste en liten kräfstinn karl,
som nu trädde fram. “ Unge man, ett sådant där tal anstår dig allde¬
les inte. Vi äro rättvisans tjänare, begriper du. Vi ha lagen och
makten på vår sida, så att du gör klokast i att ge dig utan motstånd.
Du måste ändå göra det till sist.”
“ Jag vet mycket väl, att ni ha lagen på er sida, och äfven makten,”
genmälte Georg bittert. Ni ämna ta min hustru och sälja henne i New
Orleans, och ni ämna sätta min gosse som en kalf i en slafhandlares
kätte, och ni tänka återsända Jims gamla mor till det odjuret, som
piskade och misshandlade henne, därför att han inte längre kunde miss¬
handla hennes son. Ni tänka skicka Jim och mig tillbaka för att vi
ska’ bli piskade och plågade och trampade under fotterna af dem, som
ni kalla våra herrar! Edra lagar gifva er verkligen rätt till allt detta
— så mycket större skam för er och dem ! Men ni ha inte fått tag i
oss än ! Vi erkänna inte edra lagar, vi kännas inte vid edert land, vi
stå här under Guds fria himmel lika fria som ni, och vid Gud ! vi skola
kämpa för vår frihet, så länge det finns en gnista lif kvar i oss.”
Gestalten af den unge mannen, som afgaf denna ljungande oafhängig-
hetsförklaring, var fullt synlig å klippafsatsen; den uppgående solens
första strålar spredo glans öfver hans mörklagda ansikte, och de svarta
ögonen flammade af harm och förbittring. Under det han talade höjde
han sin hand mot himlen, liksom vädjade han från människornas
vrånga domar till Guds rättvisa.
Om det nu hade varit en ungersk yngling, som i något bärg-
pass med mod och beslutsamhet försvarat en liten skara politiska
flyktingar, på väg från Österrike till Amerika, så skulle han hafva
prisats som en sannskyldig hjälte; men alldenstund det här endast är
fråga om en ung man af afrikansk härkomst, försvarande några flyk¬
tingar från Förenta staterna till Kanada, så äro vi gifvetvis alltför upp¬
lysta och fosterlandsälskande att däri se något hjältemod, och om någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
