Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Den frie mannens försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 335
“Jag för honom till Amaria’s. Där bor gamla mormor Stefan —
Dorkas som de kalla henne — och hon är nummer ett bland sjukskö¬
terskor. Hon har en rent -märkvärdig naturlig fallenhet att vårda sjuka,
och hon trifs aldrig bättre än när hon får en sjuk lekamen att pyssla
om. När den här kolossen har varit en fjorton dagar under hennes
händer, så blir det karl af honom igen.”
Efter vid pass en timmes färd kommo våra resande fram till en
vacker landtgård, där de, trötta och hungriga som de voro, möttes af en
riklig frukost. Tom Loker blef genast varsamt nedlagd i en bädd,
mycket snyggare och mjukare än han någonsin varit van vid.
Hans sår ansades och förbands med yttersta omsorg af Dorkas9 vana
hand. Och här låg nu den fruktansvärde slafjägaren likt ett trött barn,
med matta ögon betraktande de hvita gardinerna och de vänliga gestalter,
som tyst rörde sig af och an i sjukrummet.
Här taga vi för närvarande afsked af våra på resa stadda vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
