Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Fortsättning af Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 ONKEL TOMS STUGA.
fram, kraftfull, ridderlig, med en vilja af järn. Din far slog sig ned i
New England för att härska öfver bärg och backar och aftvinga dem
sitt lifsuppehälle; min far bosatte sig i Louisiana för att härska öfver
män och kvinnor och genom dem få sin bärgning. Min mor/7 fort¬
satte St. Clare, i det han stannade framför ett porträtt i olja, hvilket
han med djup vördnad betraktade; “ min mor var en sannskyldig ängel.
Ja, se inte på mig så där; du förstår nog livad jag menar! Hon var
förmodligen född af jordiska föräldrar, likasom du och jag, men så
vidt jag kunde förstå fanns det hos henne ej ett spår af mänsklig svag¬
het eller mänsklig villfarelse. Alla, som ännu lefva och minnas henne,
vare sig trälar eller fria, vare sig tjänare, vänner eller släktingar — alla
säga de med en mun detsamma. Vet du livad, kusin : minnet af min
mor är det enda, som under åratal stått emellan mig och fullkomlig
otro. Hon var så att säga Nya testamentet förkroppsligadt, en lef-
vande verklighet, som endast kunde förklaras genom sin egen sanning.
O, min mor, min mor !77 utropade han, i plötslig sinnesrörelse hopknäp¬
pande sina händer. Därpå gick han i en bråd vändning och satte sig i
soffan samt fortfor:
“Min bror och jag voro tvillingar, och man påstår ju, att tvillingar
äro hvarandra så lika. Men vi båda voro i alla hänseenden hvarandras
motsatser. Han hade mörka, eldiga ögon, ramsvart hår, mörkbrun hy
och en lika vacker som djärft skuren romersk profil. Jag däremot
hade blå ögon, guldgult hår, ljus hy och grekiska drag. Han var
vaken och full af verksamhetslust; jag dådlös och svärmisk. Han var
högsinnad gent emot vänner och jämnlikar, men stolt, högdragen och
befallande gent emot underordnade samt skoningslöst hård mot en
hvar, som vågade sätta sig upp emot honom. Sanningsälskande voro
vi båda; han af stolthet och mod, jag till följd af en ideel anläggning.
Vi höllo af hvarandra ungefär som bröder pläga och voro ömsom såta
vänner, ömsom ovänner. Han var min fars älsklingsbarn ; jag min
mors.
“Under uppväxten led jag af en sjuklig känslighet och ömtålighet i
nästan allting, ett själstillstånd, som var helt och hållet främmande för
min far och min bror och för hvilket de följaktligen icke kunde hysa
det ringaste deltagande. Men min mor gjorde det, och när jag hade
grälat med Alfred, och min far strängt såg på mig, brukade jag gå upp
till min mor och sitta hos henne. Jag minnes så tydligt hennes utseende
— de bleka kinderna, de allvarliga ögonen med sitt djupa, innerliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
