Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Fortsättning af Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 ONKEL TOMS STUGA.
djupt rotfäst i hans kynne, fastän han ledde sin härkomst från en fattig
och på intet vis förnäm familj. Min bror var hans lefvande afbild.
“Nu har, som du vet, öfverallt i världen en aristokrat intet delta¬
gande för någon mänsklig varelse utom den samhällsklass, hvilken han
själf tillhör. I England är gränslinjen för denna samhällsklass upp¬
dragen på ett sätt, i Birma på ett annat, i Amerika på ett tredje; men
aristokraten i alla dessa land öfverskrider den aldrig. Hvad han skulle
anse för nöd, förtryck och orättvisa inom sin egen klass, betraktar han
såsom en helt naturlig sak i hvilken annan klass som hälst. För min
far betecknade färgen gränslinjen. Ingen kunde vara mera rättvis och
ädelmodig ibland sina jämlikar än just han ; men negern i alla möjliga
färgskiftningar betraktade han såsom en mellanlänk emellan
människan och djuren, och alla hans begrepp om rättvisa och
ädelmod färgades af denna uppfattning. Jag förmodar i alla fall, att,
därest någon helt oförberedt hade frågat honom, huruvida negern hade
en odödlig själ likt andra människor, han efter något betänkande skulle
ha svarat ja. Men min far var ingalunda en man, som mycket bekym¬
rade sig om andliga spörsmål; han saknade alldeles religiös känsla och
hyste endast ett slags vördnad för Gud, hvilken han betraktade såsom
företrädesvis de högre klassernas öfverhufvud.
“Min far höll vid pass fem hundra negrer. Han var en oböjlig,
driftig och punktlig affärsman ; allting skulle gå regelrätt med aldrig
svikande noggrannhet. Om du nu betänker, att ett sådant system
skulle upprätthållas med tillhjälp af en samling lata, pladdrande, hand-
fallna arbetare, livilka aldrig i sitt lif haft någon rimlig bevekelsegrund
att lära sig någonting annat än huru de bäst skulle kunna lista sig från
sina skyldigheter, så kan du lätt inse, att det på hans plantage gifvetvis
skulle tilldraga sig en mängd saker, hvilka måste förefalla rysliga och
pinsamma för ett känsligt barn som jag.
“Dessutom hade min far en arbetsförman, en storväxt, mager och
handfast öfverlöpare från — med förlof sagdt! — Vermont. Denne
uppsyningsman hade genomgått sin lärotid i råhet och obarmhärtighet
och omsider vunnit rättighet och tillfälle att i praktiken tillämpa, hvad
han sålunda inhämtat. Hvarken min mor eller jag kunde någonsin
fördraga honom, men han åtnjöt ett så mycket större förtroende hos
min far, hvarför han också härskade så godt som med envåldsmakt
öfver hela plantagen.
“ Jag var på den tiden en liten gosse men hyste samma intresse då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
