Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Fortsättning af Miss Ofelias erfarenhetsrön och åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 387
band på sina känslor med en för hennes år ovanlig beslutsamhet.
“ Men sådana här saker gå mig alltid så djupt till sinnes.”
“ Hvarför det då, liten ? ”
“ Jag kan inte säga dig det, pappa. Jag är alltid så full af tankar.
Kanske kan jag säga dig det en gång.”
“ Min älskling, tänk så mycket du vill, men gråt bara inte, ty då gör
du pappa ledsen,” sade St. Clare. “ Se här, hvilken präktig persika
jag har åt dig !”
Eva mottog persikan med ett småleende, ehuru det ännu ryckte ner¬
vöst i hennes mungipor.
“ Kom, så ska’ vi se på guldfiskarne,” fortfor St. Clare, i det han
fattade henne vid handen och gick ut på verandan.
Några ögonblick senare hördes glädtigt skratt genom sidengardinerna;
det var Eva och hennes far som kastade törnrosor på hvarandra och
lekte “ tagare ” i alleerna på gården.
Det är fara värdt, att vår anspråkslöse vän Tom blir bortglömd
under skildringen af händelsernas förlopp ibland våra förnämare
vänner; men om våra läkare vilja följa oss upp till hans lilla kammare
öfver stallet, så få de troligen veta något mera om honom och hans för¬
hållanden. Det lilla blygsamma rummet innehåller en säng, en stol och
ett litet grofhyfladt bord, hvarpå Toms bibel och sångbok ha sin plats
och vid hvilket han nu själf sitter med sin griffeltafla framför sig, inbe¬
gripen i en sysselsättning, som tyckes sätta honom myror i hufvudet.
Saken var nämligen den, att Toms hemlängtan ändtligen bliffvit så
stark, att han fattat det djärfva beslutet att skrifva ett bref till tant
Kloe. Han hade fördenskull bedt Eva om ett ark brefpapper och var
nu som bäst i färd med att å griffeltaflan uppsätta ett koncept, därvid
anlitande hela den knapphändiga lärdom i skrifkonsten, hvilken han
under master Georgs ledning hunnit inhämta. Stackars Tom befann
sig i själfva verket i en gangska svår klämma, ty formen på en del
bokstäfver hade alldeles fallit ur hans minne, och af dem han kom ihåg
visste han icke så noga hvilka han skulle använda. Under det han
pustade och arbetade som bäst, visade sig Eva i dörren. Hon gick
fram till honom och kastade en blick på taflan.
“ O, onkel Tom, hvilka roliga figurer du ritar där! ”
“ Miss Eva lilla, jag försöker skrifva till min stackars gumma och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
