Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Topsy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 ONKEL TOMS STUGA.
nykomna. “ Det är inte värdt, att hon går mig i vägen, för då skall
hon få se på annat.”
“ Ba!” sade Jane och Rosa med öfverlägset förakt. “ Låt henne
bara hålla sig nr vägen för oss ! Inte kan jag förstå, livad i all värl¬
den master skulle med en till af de här simpla niggrerna att göra! ”
“A, drag dit pepparn växer, du ! Hon är väl inte mera nigger än
du själf, Miss Rosa,” genmälte Dina, som kände sig stucken af den sista
anmärkningen. “ Ni tycka visst, ni båda, att ni äro hvitt folk, men
jag skall säga er, att ni äro hvarken svarta eller hvita. Riktigt svart
eller riktigt hvit — det duger, det, men en sådan där halffärg är det
ingenting bevändt med.”
Då Miss Ofelia fann, att ingen ville med ett finger röra vid nykom¬
lingen, såg hon sig nödsakad att själf taga itu med henne. Det var med
knapp nöd hon kunde förmå Jane att hjälpa till en smula.
Eu detaljerad skildring af ett försummadt och vanvårdadt barns
första toalett lämpar sig ej rätt väl för fina öron. Likväl måste i denna
värld en stor del af den mänskliga familjen lefva och dö i ett tillstånd,
hvars blotta beskrifning skulle vara alldeles för mycket för deras lyck¬
ligare lottade medbröders och medsystrars nerver. Miss Ofelia var
emellertid en alltför praktisk och beslutsam kvinna för att icke med hjäl¬
temodig grundlighet gå igenom alla de motbjudande enskildheterna i
Topsys uppsnyggning. Vi måste dock bekänna, att hon icke gjorde
det med så synnerligt vänliga känslor, ty fördragsamhet och tålamod
var det högsta, hvartill hennes grundsatser kunde bringa henne. När
hon på barnets rygg och skuldror varseblef stora valkar och ärr — out¬
plånliga märken af det system, hvarunder flickan hittills uppvuxit —
kände hon dock ett djupt medlidande för henne.
“ Se bara,” anmärkte Jane, pekande på märkena, “ bevisar inte detta,
att hon är en elak unge ? Vi få nog ett vackert sjå med henne, tänker
jag. Jag kan inte fördraga dessa otäcka niggerungar, de äro så rysligt
obehagliga. Det förvånar mig, att master ville köpa henne.”
Den “ otäcka niggerungen ” åhörde alla dessa anmärkningar med
samma undergifna och högtidliga uppsyn, som hon från början anlagt,
men samtidigt mönstrade hon med förstulna och giriga ögonkast Janes
örsmycken. När hon slutligen blifvit iförd en hel och snygg dräkt
och håret blifvit kortklippt, anmärkte Miss Ofelia med en viss tillfreds¬
ställelse, att hon nu började se mera ut som en kristen. Under allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
