Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Topsy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 407
Ofelia såg med oro, huru väl Eva trifdes i Topsys sällskap. En dag
anförtrodde hon St. Clare sina farhågor och bad honom afbryta de
båda barnens umgänge.
“ A, hvarför det ? ” invände St. Clare. “ Topsys sällskap kan inte
göra henne något ondt.”
“ Men ett så fördärfvadt barn — tror du inte, att hon kan lära
henne någon odygd ? ”
“ Nej, det tror jag visst inte. Nog finnes det barn, som skulle taga
efter Topsys oarter, men från Evas rena sinne studsar allt simpelt och
oädelt tillbaka.”
“ Var bara inte för säker,” genmälte Miss Ofelia.
“ A, det har ingen fara,” återtog St. Clare. “ Om Eva hade kunnat
fördärfvas, skulle det ha skett för länge sedan.”
Topsy möttes i början med förakt och öfvermod af de äldre tjänarne.
Men de funno snart skäligt att ändra sätt. Det dröjde nämligen icke
länge, innan man kom under fund med, att hvem hälst, som kastade en
speglosa åt Topsy, kunde vara säker om att kort därefter råka ut för
något obehag. Antingen saknades ett par örhängen eller någon annan
kär grannlåt, eller fann man plötsligt ett klädesplagg förstördt, eller
stupade man omkull öfver ett ämbar kokhett vatten, eller fick man
göra en föga angenäm bekantskap med slaskhinkens innehåll, som
tömdes ut från något fönster ofvanför, just som det utsedda offret,
ifördt sina bästa kläder, passerade därinunder för att gå ut i staden.
När sedermera undersökning anställdes, kunde man aldrig komma
brottslingen på spåren. Topsy fasttogs gång efter annan och förhördes,
men uppträdde därvid städse med en min af oåtkomlig oskuld och
värdighet som gjorde, att hon hvarje gång lyckades draga sig ur spelet.
Ingen i huset hyste emellertid minsta tvifvel om, hvem som var den
skyldiga; men då intet spår af bevis kunde förebringas, och allden-
stund Miss Ofelias starka rättskänsla förbjöd henne att straffa där-
förutan, gick Topsy fri för hvarje strängare vidräkning.
Topsy förstod också att välja de mest lämpliga tillfällena för
utförande af sina skälmstycken. Sålunda slog alltid hämdens timme
för Jane och Rosa, de båda kammarjungfrurna, när dessa, hvilket icke
sällan inträffade, voro i onåd hos sin matmor och när följaktligen
deras klagomål icke rönte något beaktande. Korteligen, man kom
snart på det klara med fördelen af att låta Topsy vara i fred, och hon
fick äfven vara i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
