Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Kentucky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 415
“ Nej, tvärtom,” återtog Mrs. Shelby; “ han frågar mycket ifrigt,
när han kan hoppas att bli återköpt.”
“ Ja, sannerligen jag det vet,” svarade Mr. Shelby, “ När affärerna
väl en gång börjat gå baklänges, så tycks det inte finnas någon åter¬
gång. Det är som att hoppa från den ena tufvan till den andra i ett
träsk — låna af en för att betala en annan, och så undan för undan.
Alla dessa växlar och reverser kunna göra en människa tokig ; den ena
är knappast förfallen och inlöst förrän man vips har en ny på halsen.”
“ Det tyckes mig, käre Artur, att någonting skulle kunna göras för
att reda affärerna. Hvad säger du om att sälja alla hästarne och en af
våra egendomar och så betala alla skulderna på en gång ? ”
“Dumheter, kära Emilie! Du är den bästa kvinna i Kentucky;
men ändå har du inte förstånd nog att inse, det du inte begriper dig på
affärer. Det är någonting, som kvinnor aldrig kunna lära sig förstå.”
“Men,” genmälte Mrs. Shelby, “du kunde väl åtminstone låta mig
få någon inblick i din affärsställning. Gif mig en företeckning på alla
dina skulder och alla dina fordringar och låt mig försöka hjälpa dig att
hushålla.”
“Emilie lilla, plåga mig inte längre med det där ämnet! Inte kan
jag angifva min ställning så noga som du tyckes tro; jag känner den
på ett ungefär, men inte går det att reda ut affärer lika lätt som du
reder ut en garnhärfva. Jag säger dig om igen, att du inte alls begri¬
per dig på affärer.”
Och Mr. Shelby, som icke visste något annat sätt att styrka sitt på¬
stående, höjde rösten — ett mycket bekvämt och öfvertygande sätt att
resonera, när en äkta man afhandlar affärsangelägenheter med sin fru.
Mrs. Shelbv suckade och teg. Ehuru hon var en kvinna och således
inte — efter Mr. Shelbys förmenande —kunde förstå affärer, hade hon
dock ett klart, lifligt och praktiskt förstånd samt en karaktärsstyrka,
som i hvarje hänseende var hennes mans öfverlägsen. Det hade därför
icke varit så orimligt, som Mr. Shelby ansåg, att låta henne få känne¬
dom om ställningen och tillåtelse att söka reda densammia.
Emilie Shelby var emellertid mycket angelägen om att så fort som
möjligt infria sitt löfte till Tom och Kloe, och hon led af att se
den ena svårigheten efter den andra upptorna sig däremot.
“Tycker du inte i alla fall, Artur,” återtog hon efter en stunds
tystnad, “ att vi på något sätt borde söka få ihop pängar till Toms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
