Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 ONKEL TOMS STUGA.
honom därpå vid skuldran och tvang honom på knä, hvarefter han pryg¬
lade honom så länge han orkade.
“ Där har du, din oförskämde lymmel! Vill du nu lära dig att
inte säga emot, när jag tilltalar dig? Tag hästen tillhaka och rykta
honom ordentligt. Jag skall minsann lära dig veta hut ! ”
“Unge master,” inföll nu onkel Tom, “jag tror att Dodo ville säga,
att hästen rullade sig i sanden, sedan han tagit ut honom ur stallet.
Djuret är så ystert, och det dammade ned sig på det sättet. Jag såg
själf, när Dodo ryktade honom.”
“Tig du, tills man ber dig tala !” utbrast Henrik, svängande om på
klacken och gick upp till verandan, där Eva stod i riddräkt.
“ Kära kusin,” började Henrik, “det gör mig ledsen, att du får vänta
för den där dumme pojkens skull. Men hur är det fatt med dig? Du
ser så ledsen ut.”
“ Hur kunde du vara så grym och elak mot stackars Dodo?” gen-
mälte Eva.
“Grym? — Elak?” upprepade gossen med oförställd förvåning.
“ Hvad menar du, kära Eva ?”
“’Jag vill inte, att du skall kalla mig kära Eva, när du bär dig så
illa åt,” återtog Eva.
“ Kära kusin, du känner inte Dodo; det är det enda sättet att be¬
handla honom, ty han är alltid så full af lögner och ursäkter. Det enda
sättet är att stuka honom med ens och icke låta honom öppna munnen ;
den metoden följer alltid pappa.”
“ Men onkel Tom sade, att det händt ett missöde med hästen, och att
han sett Dodo rykta honom, och onkel Tom talar alltid sanning.”
“Då är han en ovanlig gammal nigger,” genmälte Henrik. “Dodo
ljuger hvartenda ord han säger.”
“ Du skrämmer honom att ljuga genom att behandla honom på ett
sådant sätt.”
“ Eva, du tycks verkligen tycka så mycket om Dodo, att jag blir
afundsjuk.”
“Men du slog honom ju, fastän han inte förtjänte det.”
“Nåväl, då får det vara för en annan gång, då han förtjänar det men
slipper undan. Några rapp bekomma alltid Dodo väl, ty han är för¬
färligt stursk, skall jag säga dig; men jag skall inte slå honom mera,
så du ser det, om det gör dig bedröfvad.”
Eva var icke mycket belåten med denna försäkran ; men hon teg då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
