Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 ONKEL TOMS STUGA.
Han spratt häftigt till, men svarade ej.
“ Älskade pappa ! ” återtog barnet.
“ Jag kan inte ! ” utropade St. Clare, resande sig. “ Jag kan inte
uthärda detta ! Den Allsmäktige handlar i sanning mycket grymt emot
mig ! ”
Han uttalade dessa ord i skarp och bitter ton.
“ Augustin, har inte Gud rättighet att göra hvad han behagar med
sina egna?” inföll Miss Ofelia.
“ Det må så vara, men det lindrar inte smärtan,” genmälte han,
vändande sig bort.
“ Pappa, du krossar mitt hjärta ! ” utbrast Eva, i det hon steg upp
och kastade sig i hans armar. “ Du får inte känna på det sättet! ”
Barnet snyftade och grät med en våldsamhet som lifligt oroade dem
alla och som med ensgaf hennes fars tankar en annan riktning.
“ Se så, min kära lilla Eva, lugna dig för all del ! Din pappa har
varit elak och talat stygga ord. Jag skall känna på annat sätt och
handla på annat sätt, bara du inte gråter och oroar dig så där. Jag
skall vara tålig och undergifven, det var syndigt af mig att tala så som
jag nyss gjorde.”
Eva låg snart trött och lugn i sin fars armar, och han lutade sig
öfver henne och tillhviskade henne de ömmaste ord, hvaraf han var
mäktig.
Marie steg upp och gick in i sitt eget rum, där hon fick ett häftigt
hysteriskt anfall.
“ Du har inte gifvit mig någon lock, Eva lilla,” sade fadern med ett
sorgset leende.
“De äro alla dina, pappa,” svarade hon småleende; “ dina och mam¬
mas; och du skall äfven ge min kära tant Ofelia så många hon vill ha.
At våra stackars tjänare ville jag själf ge dem, emedan de kunde bli
bortglömda, när jag är död, och emedan jag hoppades, att det skulle
hjälpa dem komma ihåg . . . Du är ju en kristen, eller hur, pappa?”
frågade hon slutligen tvekande.
“ Hvarför frågar du det ? ”
“ Jag vet knappast. Du, som är så ädel och god, måste bestämdt
vara en kristen.
“ Hvad är det då att vara en kristen, Eva?”
“ Att älska Kristus öfver allting,” genmälte barnet.
“ Gör du det, Eva ? ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
