Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. De sista kärleksbevisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 487
månne nu ingen Evangelina . . . ingen himmel . . . ingen Kristus
. . . ingenting?”
“ O, käre master, de finnas! Jag vet det, jag är viss därpå! ”
utropade Tom och föll på knä. “Tro det, tro det, käre, dyre master!”
“ Huru vet du, att det finnes någon Herren Kristus, Tom ? Du har
ju aldrig sett honom.”
“Jag har känt honom i min själ, master; jag känner honom nu!
O, master när jag såldes från min gamla kära hustru och barnen, kände
jag mig så förtviflad och öfvergifven. Jag kände det, som om allting
blifvit mig beröfvadt. Men den kärleksrike Herren stod mig bi, och
han sade till mig : ’Frukta dig icke, Tom’; och han kom till min
bedröfvade själ med ljus och glädje och frid. Och nu är jag så lycklig
och älskar alla människor och beder bara, att Herrens vilje må ske och
att han skall ställa mig där honom bäst synes. Jag vet, att detta inte
kunnat komma från mig själf, emedan jag bara är en stackars eländig
varelse; det har kommit ifrån Herren, och jag vet, att han också vill
hjälpa master.”
Tom talade under strida tårar och med af snyftningar bruten stämma.
St. Clare lutade sitt hufvud mot hans skuldra och kramade hårdt den
valkiga, trogna, svarta handen.
“ Tom, jag känner, att du håller af mig,” sade han.
“Jag ville ge mitt lif den välsignade dag, då master blefve en
kristen.”
“ Min stackars enfaldige gosse! ” återtog St. Clare, halft resande sig.
“ Jag är icke värd ett sådant hederligt hjärtas tillgifvenhet, som ditt.”
“Ack, master, det finnes en, som älskar er mer än jag: Herren Jesus
älskar er.”
“Hur vet du det, Tom?” frågade St. Clare.
“Jag; känner det i mitt eget inre. O, master, ’Kristi kärlek öfvergår
allt förstånd’.”
“Märkvärdigt,” mumlade St. Clare, “att historien om en människa,
som lefde och dog för aderton hundra år sedan, kan göra ett så djupt
intryck på folk ännu i dag. Men han var ingen människa,” tilläde
han plötsligt. “ Ingen människa har någonsin kunnat utöfva ett så
långvarigt och så lefvande inflytande ! O, att jag kunde tro hvad min
mor lärde mig ! O, att jag kunde bedja, som jag gjorde, när jag var
barn!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
