Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 497
svarade Miss Ofelia. “ Du kau dö eller göra bankrutt, och då går
Topsy under klubban utan att jag kan hindra det.”
“ I sanning, du är riktigt förtänksam ! Nå väl, eftersom jag råkat i
händerna på en Yankee, så är det väl säkrast, att jag ger med mig.”
St. Clare skref hastigt ett gåfvobref och försåg det med sin prydliga
namnteckning.
“Se så Miss Vermont, nu har du väl svart på hvitt på saken !”
utropade han, i det han räckte henne handlingen.
“ Nu var du min snälla gosse,” sade Miss Ofelia småleende. “ Men
skall det inte bevittnas ? ”
“ Jo, visst, det har du rätt i ! Kom hit ett slag, Marie,” sade han,
öppnande dörren till Maries rum, “ kusin önskar din namnteckning ; var
snäll och sätt ditt namn härunder.”
“ Hvad är det frågan om ? ” sporde Marie och genomögnade
papperet. “ Så löjligt! Jag trodde, att kusin var allt för from för
sådana rysliga saker,” fortfor hon, i det hon vårdslöst skref under sitt
namn; “ men om hon fatt smak för dylika affärer, så önskar jag henne
lycka till ”
“Se så där ja; nu är hon din med hull och hår,” sade St. Clare,
ännu en gång lämnande handlingen åt Miss Ofelia.
“ Inte mera nu än förut,” genmälte Miss Ofelia. “ Ingen utom Gud
har rätt att gifva henne åt mig; men nu kan jag beskydda henne.”
“Nå, så är hon din genom ett lagligt bedrägeri, då,” återtog St.
Clare, i det han å nyo fattade tidningen.
Marie gick åter in till sig.
“ Augustin,” sade Miss Ofelia plötsligt, “ har du gjort några be¬
stämmelser angående dina tjänare, för den händelse du skulle dö ? ”
“Nej,” svarade St. Clare utan att se upp från tidningen.
“ Då kan ju all din godhet mot dem en gång bli den största grymhet.”
St. Clare hade själf ofta tänkt detsamma, men han svarade lik-
giltigt:
“Jag tänker vid tillfälle vidtaga några anordningar i den vägen.”
“ När ? ” sporde Miss Ofelia.
“A, endera dagen.”
“ Men om du skulle dö dessförinnan ? ”
“Hvad i all världen menar du, kusin?” sade St. Clare, i det han
lade ifrån sig tidningen och betraktade henne. “ Tycker du, att jag
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
