Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502 ONKEL TOMS STUGA.
“ Emedan nu är den enda tid jag har något att göra med,” genmälte
Miss Ofelia.”
“ Älskade lilla Evangelina, mitt stackars barn !” återtog St. Clare.
“Hon hade fått i sitt lilla barnsliga sinne, att jag skulle uträtta ett godt
verk.”
Det var första gången efter Evas död han yttrat så många ord om
henne, och hans stämma lät rörd.
“Min uppfattning af kristendomen är sådan,” fortfor han, “att jag
håller före, det ingen kan med allvar och konsekvens bekänna den¬
samma utan att sätta in hela sitt lif i kampen mot det vidunderliga
system af orättvisa, som ligger till grund för hela vårt samhällslif, och
utan att, om så erfordras, offra sig själf i striden. Det vill säga: jag
kunde icke blifva en kristen på andra vilkor, ehuru jag för visso sam¬
manträffat med några upplysta kristna, som icke tillämpat sådana grund¬
satser. Och jag måste bekänna, att religiösa personers likgiltighet i
detta hänseende samt deras bristande vilja eller förmåga att uppfatta
de orättvisor, som fyllt mig med afsky, hafva hos mig alstrat mera tvif-
vel på religionen än någonting annat.”
“Men när du inser allt detta, hvarför handlar du inte därefter?”
frågade Miss Ofelia.
“ A bara därför, att jag inte besitter något annat slags godhet än den,
som består i att ligga på en soffa och uppstämma klagovisor öfver kyrka
och prästerskap, för att de icke vilja bli martyrer och verkliga Kristi
bekännare. Det är så lätt, ser du, att fordra af andra, att de skola vara
martyrer.”
“ Nå, tänker du handla annorlunda hädanefter?” sporde Miss Ofelia.
“Gud allena vet, livad framtiden bär i sitt sköte,” svarade St. Clare.
“Jag är modigare nu, än jag har varit, emedan jag förlorat allt;-och
den, som inte har någonting att förlora, han endast kan sätta allt på
spel.”
“ Och hvad ämnar du göra ? ”
“ Min plikt, hoppas jag, emot de fattiga och ringa, så snart den lig¬
ger klar för mig,” genmälte St. Clare. “Jag ämnar göra början med
mina tjänare, för hvilka jag ännu ingenting gjort; och måhända den
dag kommer, då jag kan uträtta någonting för hela deras klass; —
någonting för att från mitt fädernesland aftvätta den skamfläck med
hvilken det nu står infor alla civiliserade nationers åsyn.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
