Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. De värnlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514 ONKEL TOMS STUGA.
Marie svarade först med en djup suck, under det hon slöt ögonen;
därefter sade hon :
“ Jag vet sannerligen inte, kusin ; jag antager att jag mår så bra, som
jag någonsin kan komma att göra ! ”
Marie torkade sig i ögonen med en batistnäsduk, försedd med en
bred svart bård.
“ Jag har kommit hit/’ återtog Miss Ofelia med en kort hostning,
“ för att tala med dig om den stackars Rosa. ”
Nu öppnade Marie ögonen fullständigt, en rodnad spred sig öfver
hennes gulbleka kinder och hon svarade skarpt:
“ Nå, hvad är det med henne ? ”
“ Hon är mycket ledsen öfver sitt fel.”
“ Jaså, hon är det? Hon kommer att bli ännu mera ledsen, tänker
jag. Jag har länge nog haft fördrag med den slynans oförskämdhet,
men nu skall jag ordentligt kväsa henne.”
“ Men kunde du inte straffa henne på något annat sätt, som vore
mindre förnedrande ? ”
“Det är just min mening att förnedra henne, att böja henne i stoftet.
Hon har i alla sina dagar satt näsan så högt i vädret och tagit sig
sådana fina fasoner, att hon till slut alldeless glömt, hvem hon är. Men
jag skall ge henne en läxa, jag, som hon inte så snart skall glömma.”
“Men betänk, kusin, att om du beröfvar en ung flicka hennes
blygsamhets- och anständighetskänsla, så fördärfvar du henne alldeles !”
“ Blygsamhetskänsla !”gentog Marie med föraktfullt skratt. “ Just
ett vackert ord för en sådan som henne ! Jag skall lära henne, att hon
med alla sina fina fasoner inte är en bit bättre än den trasigaste neger-
slyna, som stryker omkring på gatorna. Det skall roa mig att se, om
hon sedan understår sig att vara näsvis mot mig flera gånger.”
“ Du kommer en gång att få svara inför Gud för en sådan grymhet,”
genmälte Miss Ofelia med eftertryck.
“ Grymhet? Jag skulle just vilja veta, hvari den grymheten består.
Jag skref, att han endast skulle ge henne femton slag och inte slå för
hårdt. Detta kan jag visst inte se någon grymhet i.”
“Ingen grymhet?” upprepade Miss Ofelia. “Jag tror bestämdt,
att flickan hällre skulle låta döda sig än bli utsatt för en så neslig be¬
handling.”
“ Det kan så tyckas för en person med våra känslor; men den här
sortens varelser äro af annat skrot och korn och måste behandlas där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
