Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Kvarteronkvinnans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570 ONKEL TOMS STUGA.
Hon gick därefter till dörren och kom tillbaka med en halmmadrass,
öfver hvilken hon bredde ett med vatten fuktadt lakan.
“ Försök nu, min stackars vän,” återtog hon, “att lägga er här !”
Stel i hela kroppen som han var af den misshandling han undergått,
var detta lättare sagdt än gjordt; men sedan det ändtligen lyckats
honom, erfor han mycken lindring i den förut olidliga svedan.
Kassy, sedan länge van vid att hjälpa offren för Legrees grymhet,
hade därigenom vunnit stora insikter i sårläkekonsten ; och hon skred
skyndsamt till behandling af Toms sår, allt till hans outsägliga lisa och
tacksamhet.
“ Se så,” sade Kassy, sedan hon under Toms hufvud lagt en hufvud-
gärd af skadad bomull; “ nu har jag gjort livad jag kan för er ! ”
Tom tackade henne med öfverflödande hjärta. Kassy satte sig ned
på golfvet, omfattade knäna med sina armar och stirrade framför sig
med ett bittert och smärtsamt uttryck i sitt fårade anlete. Hatten föll
tillbaka, och långa svarta lockar ringlade sig kring hennes kinder
och hals.
“ Det tjänar ingenting till, min stackars vän ! ” utbrast hon omsider.
“ Det tjänar ingenting till hvad ni försökt att göra. Ni är en modig
man, och ni hade rätten på er sida; men det är gagnlöst, mer än
gagnlöst för er att spjärna mot udden. Ni är här i den ondes våld ; han
är den starkaste, och ni måste ge vika! ”
Ge vika ! Hade icke mänsklig svaghet och kroppslig smärta redan
hviskat dessa ord i Toms öra ? Han ryste till, ty den bittra kvinnan
med de vilda ögonen och den dystra stämman föreföll honom som
förkroppslingen af den frestelse, mot hvilken han kämpat.
“ O, Herre, Herre ! ” suckade han. “ Hur skall jag kunna ge vika ? ”
“Hvad tjänar det till att åkalla Herren — han bönhör oss ju aldrig,”
sade Kassy med hård stämma. “ Jag för min del tror inte, att det
finnes någon Gud ; och om han finnes, så står han emot oss. Allt står
oss emot — både himmel och jord. Allt samverkar till att störta oss i
helvetet. Huru skulle vi då kunna undgå det?”
Tom slöt ögonen och ryste vid dessa dystra, gudsförnekande ord.
“Ser ni,” fortfor Kassy, “ ni känner ju inte det här stället än ; men
jag känner det. Jag har i fem år varit i denne uslings våld till både
kropp och själ, och jag hatar honom värre än döden och den onde. Ni
befinner er här på en enslig plantage midt ibland morasen på tio
mils afstånd från någon annan egendom; här finnes inte en enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
