Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Kvarteronkvinnans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 573
hvit människa, hvilken skulle kunna uppträda såsom vittne, om ni
blefve lefvande bränd, om ni blefve flådd och huggen i småbitar, eller
om ni blefve söndersliten af hundarne eller upphängd och piskad till
döds. Här finnes ingen lag — gudomlig eller mänsklig, som i minsta
mån kan hjälpa någon af oss; och denne man — denne usling! — det
finnes ingenting uselt på jorden, som inte han är i stånd till. Håren
skulle resa sig på ert liufvud, och ni skulle hacka tänder af fasa, ifall
jag omtalade för er, livad jag här sett och upplefvat. Het tjänar till
mindre än intet att göra motstånd ! Kunde jag någonsin vilja lefva
tillsammans med detta odjur? Var inte jag en väluppfostrad kvinna,
och han — gode himmel! hvad var han och hvad är han? Och likväl
har jag lefvat tillsammans med den bofven nu i fem år och förbannat
hvarje ögonblick af mitt lif, dag och natt . . . Och nu har han fått
fatt i en ny — en ung flicka, endast femton år gammal och uppfostrad,
som hon själf säger, till sedlighet och gudsfruktan . . . Hennes goda
matmor har lärt henne att läsa bibeln; och hon har medtagit sin bibel
hit — hit till helvetet! ”
Kassy utbrast i ett vildt, skärande skratt, som hemskt genljöd i den
gamla byggnaden.
Tom sammanknäppte sina händer; allt var mörker och förtviflan
omkring och inom honom..
“O, Jesus, o, Herre Jesus !” utbrast han ångestfullt. “Har du
förgätit oss arma? Hjälp, Herre, jag förgås ! ”
Kassy fortfor dystert:
“Och, livad äro väl dessa eländiga hundar, tillsammans med hvilka
ni arbetar, att ni skall underkasta er lidande för deras skull ? Hvarenda
en af dem skulle vända sig emot er, ifall de därigenom kunde vinna
någon fördel för sig själfva. De äro allesammans så usla och grymma
emot hvarandra som gärna är möjligt. Det är således utan minsta
nytta, att ni lider för att spara deras skinn.”
“ De arma varelserna,” genmälte Tom, “ hvad är det väl, som gjort
dem usla och grymma? Om jag nu ger vika, så skall jag snart bli
van därvid och inom kort vara likadan som de. Nej, nej, missis! Jag
har förlorat allt — hustru, barn, hem och en god husbonde, som skulle
ha frigifvit mig, om han endast fått lefva en vecka längre. Jag har
förlorat allt i denna världen, och nu han jag inte förlora himlen också;
nej, jag han inte bli elak ochså i allt mitt elände ! ”
“Men det är i alla fall omöjligt, att Herren kan tillräkna oss sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
